Vi anlände till Hemavan vid kvart i nio igår kväll. Vi inväntade husbilen o eftersläntrarna och de anlände kvart i elva båda två. Kolsvart och regnigt ute. Lite surr, kvällsfika och sen i säng.

Det blev sovmorgon till sju idag. Låg o drog oss en stund o frukost tillsammans allihop kl åtta. Vi kollade vädret o insåg att idag skulle det bli bättre väder än imorgon. Så vi beslutade oss för en vandring längs Drottningleden.
Det blev en fantastisk dag! Vackra bäckar, trevliga samtal och fin vandringsled med underbara vyer. En fantastisk rekreation. Som en lisa för själen. Sånt här borde vi göra oftare. Jag och mitt hjärta. Vi och barnen kanske?!

Det var motigt i morse. Kroppen ville inte vara med. Ont och spänningar i hela baksidan. Jag blandade min fantastiska vitamindryck e9 i flaskan innan vi for. Jag kände direkt när vi gått bara 500 m att det blev bättre med ökad blodcirkulation i kroppen. Jag fick den energi jag behövde även av e9:an. Jag bara njöt den mil vi gick i naturen. Det är så härligt att bara vara ute så här. Det är ju det fantastiska i mitt jobb på förskolan. Jag får vara mycket ute med barnen och upptäcka saker i naturen. Då kan jag verkligen njuta.

Vi pausade med lunch o fika två gånger under dagen och tog det verkligen piano för att alla skulle hinna med. Det var ett skönt och avslappnat gångtempo.
Lite lustigt var faktiskt att jag bar med en sorts utetoalett trots att jag inte har några problem att göra toaletten i det fria. Den kom till användning av en annan så nu är den testad i alla fall. Den fungerade och var perfekt för sitt syfte. Den kan vi använda i verksamheten på förskolan så att arbetsmiljön blir bättre i flera avseenden.

När vi kom tillbaka till stugan satte vi oss för att jobba några timmar. Jag har så kloka kollegor. Det finns så mycket erfarenheter och idéer inom arbetslaget och jag är så tacksam för att få dela det med dem.
Det blev en god lasagnemiddag och en del surr och skvaller. Hihi...

Ögonen började kännas trötta när det plötsligt damp ner ett mail och kvällen förändrades som i ett slag. Jag kände depressionen och uppgivenheten välla in över mig. Det finns saker som verkligen har varit svårt att handskas med de senaste åren. Det har påverkat hela mitt psyke successivt under denna tid och jag har nästan gått in i väggen. Jag har med Annelis stöd kunnat kämpa mig igenom varje jobbig tid men jag ser ju inget slut än... Det är ofattbart hur detta kan påverka mig så mycket?! Jag som känt att jag varit en sån stark kvinna. Är jag inte det? Jag vet att jag har så många kvaliteter men de grusas av andra människor och händelser som jag vet att jag inte ska låta mig påverkas av. Det kommer snart att lösa sig. Det kommer att bli bra.

Jag väljer att njuta av ens sista härlig bild från fjället denna dag. Det är jag som är stark och bra. Jag kommer att klara mig igenom alla svårigheter och må bra i slutändan.

God natt min värld. Dags att sova och se en ny dag imorgon