Igår blev det klart att vår kock Maria på jobbet skulle vara sjuk och hemma idag. Jag är ju första in i köket om det blir så, så jag ställde in mig på det. 

När klockan ringer 05.39 är det inte riktigt så att jag hoppar ur sängen. Det var kallt i sovrummet och jag ville bara ligga kvar i värmen. Jag tänker tillbaka på den härliga helgen i fjällen och längtar ut till naturen igen. Men idag är det kökstjänst! Det blir sååå bra. 

Jag inte kommit in i gängorna än vad gäller planering av mitt matintag. I och med att jag tänker lågkolhydratkost så ska jag ju inte äta mackor, flingor eller gröt. Jag ryckte åt mig en banan och en avokado innan vi for hemifrån. Det blev riktigt bra frukost tillsammans med ett ägg. 

Jag har ju varit en del i köket men när jag inte är där varje dag är det svårt att få in rutinen. Jag försökte tänka på vår relativt nya kock Maria som verkar så cool. Hon blir inte stressad. Hon planerar när hon ska göra vad och sen gör hon bara "en sak i gången" och då är hon fokuserad på det och känner ingen stress över resten av dagen eller uppgifterna. Jag försökte också köra så; planera och genomföra utan att stressa. Men när klockan närmar sig att slå lunchtimmen så känner jag mig ju lite stressad över att jag inte hunnit skära alla grönsakerna; tomaterna, färdigt. Men som mina tålmodiga kollegor brukar säga: "vi har ingen brådska - det är klart när det är klart - vi fixar det!". Det känns verkligen skönt. Och idag var det inte åtta hungriga barn som satt och grät av hunger redan innan lunchtimmen var slagen, så det fixade sig ju! hihi... :) 

Jag skulle dessutom göra färdigt mellis till utegruppen eftersom jag skulle iväg till skogen med deras mat. Det var riktigt trevligt. De är ju inte heller stressade - vilket är skönt. Jag fick servera dem mat i skogen och samtidigt äta tillsammans med dem. När jag plockat ihop allt o kommit tillbaka till förskolan laddade jag bara om diskmaskinen eftersom mina fina kollegor städat upp i matsalen och vid borden, så det var klart redan. Jag fick helt enkelt chansen att ta en lunchpromenad på min rast! Det kändes väldigt skönt i höstsolen!

På min promenad fick jag inte bara njuta av höstsolen utan jag såg också fina blåklockor vid vägkanten. Jag har lärt mig att jag ska njuta av det lilla. Andas. Tänka. Njuta. Reflektera. Vara tacksam. Och det är jag verkligen. 

På min promenad hittade jag ett äpple i gräset hos Ante & Mia som jag norpade. Mycket gott lunchpromenadäpple! Tack för det!    

På min promenad hejjade jag på en bilist som passerade mig. Alla ser så glada ut när man hälsar på dem. Jag brukar tänka på det Friskis & Svettis brukar säga: "hälsa alltid på kunderna som kommer in - det kan vara det första eller enda leendet och hälsningen den personen får idag". När jag var i gymmet senast och tränade, så träffade jag en bekant. Det var så trevligt att få prata med henne och höra hur läget var. Jag fick dessutom hjälpa henne i gymmet med träningen, vilket jag tycker är superkul! Att hjälpa människor med stort och smått är det jag lever för. Att få människor att må bra ger mig energi. Jag har mött många människor som har olika problem med hälsan. Då vill jag gärna dela med mig av den bästa hälsokosten som jag äter. Den är helt naturlig och kan hjälpa kroppen att få det den behöver för att kunna läka sig själv. Är det dessutom någon jag kan hjälpa igång med träningen eller hjälpa till att utveckla sin träning så gör jag mer än gärna det. Jag har hållit träningsgrupper som jag peppat igång med träning och att de fått en push till att fortstätta. Det är sååå kul!

Nu har lilla hjärtat redan somnat bredvid mig. Imorgon är en ny fantastisk dag! God natt.