Det finns många tillfällen när det är svårt att förstå andra människor eller få dem att förstå/uppfatta mig på rätt sätt. Det krävs mer än bara ord. Det behövs en dialog, ett utbyte av blickar, kroppshållning och en ödmjukhet och respekt för att ha ett öppet sinne till den andra.
När man blir missförstådd eller att man missförstår den andra så krävs det en ännu större respekt och ödmjukhet för att kunna jämka och nå fram till varandra igen.

Jag har just läst klart en bok ?Att välja glädje? av Kay Pollak. Där fanns det mycket matnyttigt. Tex hade han ett exempel där han grälat med sin fru och sedan stormat ut och iväg. Han var mycket upprörd men fann sig och stannade på en parkering för att reda ut sig själv. Han gick igenom hela situationen med frun igen och gjorde om och gjorde rätt i alla situationer istället. Han ändrade sitt tonfall, sade snälla saker tillbaka och bad om förlåtelse samt ändrade utfallet av diskussionen; De pussades och han kunde lämna hemmet utan hårda ord o smäll i dörrar.
Visst har jag läst boken men jag känner att jag skulle kunna börja om direkt igen med den. Det finns så mycket jag kan lära. Att jag själv kan välja mina tankar och mina känslor. Att jag kan välja kärlek. Att möta människor med kärlek. För ingen vill väl illa egentligen? Inte jag heller. Fast jag vet att mitt tonfall, mina gärningar ibland kan uppfattas tvära och sura. Jag menar det inte. Får jag bara chansen att rätta till det så vill jag det.

Tyvärr är det främst mot de närmaste som jag kan ha mina hårdaste ord och suraste utfall. Det gäller nog alla människor. Det är inte rätt mot dem. De älskar ju mig. Och jag älskar dem.
De senaste fem åren har jag jobbat otroligt mycket med mig själv. Jag har aldrig funderar så här mycket på mitt sätt och personlighet förr i mitt liv. Jag har belyst och reflekterat, många gånger tillsammans med Anneli, över hur jag är och vad jag vill. Min 15-åring William blir bara arg när jag försöker reflektera tillsammans med honom och försöka lära honom att tänka om. Han kan ju allt själv. Ojojoj! Det är inte så lätt att vara mamma och tro att man kan allt. ;) Nä jag kan inte allt. Jag har bara lärt mig att jag har mer att lära. <3

Dags att sova! Natti natt :-*