Snuvig. Vaknade men skulle velat ligga kvar hela dagen. Tände ljus till frukosten och försökte mysa lite. Förberedde nya portioner med frögröt.

På väg till jobbet ringde jag ett jobbigt samtal. Men det måste göras. Om än samtalet var trevligt och tonen god så gick luften ur efteråt. Tårarna kom. Anneli peppade och stöttade mig.

Efter lunch ringde min mobil. Då kom ett annat jobbigt samtal. Jag orkade inte hålla god ton. Lät nog lite kort och tvär. Hen jag pratade med skyllde problemet på oss ändå. Fast hen ska åtgärda det så är det vårt fel att hela projektet blivit sådär. Det kan jag bara inte hålla med om. Om jag ber en äppelplockare att plocka ner mina äpplen så förväntar jag mig att denne gör sitt bästa. Hen är ju expert på äppelplockning vilket borde synas på resultatet. Inte förväntar jag mig att hen skramlar ner alla äpplen så de dimper i backen och blir bruna, och sedan krattar ihop dem så de går sönder?! Äppelplockaren bör väl ha lite stolthet i sitt arbete och verkligen göra sitt bästa så att jag blir nöjd med jobbet jag har lejt hen för? Och kunna erkänna om det blev fel och göra om och göra rätt?!

Nästa jobbiga samtal kom på em. Det handlade om ett jobb som var utfört av en expert och nu skulle några andra ta över och se på expertexemplaret för att sedan göra lika. Det är bara det att de som ska härma experten har försökt att göra jobbet i två års tid utan att komma i mål. Det har hela tiden varit blivit nåt följdfel. Hur kan man, som sagt, jobba med nåt och lämna det halvdant? Det är för mig oförklarligt.

Efter jobbet var det äntligen dags för lite egentid. Vi for på bindvävsmassage igen. Denna gång körde hon både bindvävsmassage och koppning. Usch så ont det gjorde! Koppning var ingen skönhetskur! Hua!

Jag tror att det blir en lugn kväll ikväll. Vi ska se till att äta nåt gott och mysa tillsammans. Tända lite ljus och så. Ni vet - ljus kan förgylla de värsta stunderna.
Kram på er!