Vi närmar oss påsken. Då brukar vi vara i stugan och köra skoter och njuta av vårvädret. I år är läget lite annorlunda. Vi har förstått att man inte ska belasta sjukvården på annan ort än där man bor. Det var starka ord från Stefan Lövén: ?Om ni funderar på att resa bort i påsk är svaret nej - gör inte det.? Vi har resonerat som så här. Det är bara tjugo mil dit. Vi tar egen bil. Vi bort mitt i ingenstans i vår stuga. Det blir till och med bara att umgås med min pappa utomhus för att minska risken att vi ska smitta honom med något. Han får bo i sin egen stuga. I övrigt finns det inget folk där. Vi har ingen affär att handla på. Tar med allt hemifrån. Och skulle vi bli det minsta sjuka, snoriga etc så åker vi hem. Vi ska inte vänta två dagar för att se om det blir värre utan raskt köra hem för att inte äventyra något ifall någon får hög feber eller svåra besvär. Det känns tråkigt och jobbigt att måsta ta upp sånna här diskussioner och skapa handlingsplaner även för vår lilla familj för hur vi gör ifall det ena eller det andra inträffar. Men det är svåra tider nu. Bara att bita ihop. Det kommer att gå över. Så om vi bara kan orka med detta år så kommer vi ju att leva så många fler år framöver då det blir enklare.
Det finns fler upplopp denna vecka. På onsdag hoppas vi att ett av målen är uppnådda. Det närmar sig. Det kryper tätare inpå. Jag hoppas. Jag känner att det pirrar i kroppen. Jag vill att allt ska gå i lås. Håll tummar och tår för oss. Det gör jag.
Ha en superdag! :)