När foten inte funkar som den ska så går onekligen livet lite långsammare fram. Som tur är har Kajsa på jobbet kommit på och tagit med en gammal barnvagn som vi nu kan ha som matkärra; alltså att köra matbacken fram och tillbaka till grillstugan. Vi som i så många år burit den. I år i förbättrad version visserligen då vi satt en bärrem på den så att man kan häkta den runt halsen. Men nu kan vi alltså köra den i slask och rusk fram o tillbaka, för en vagn rullar ju så bra!! :)

På mina lunchraster denna vecka har det ju inte alls varit tal om några promenader. Jag har legat pall med foten högt.

Det kommer inte att bli många träningsminuter på ett tag nu. Lika bra att inse att jag inte kommer att kunna hålla mitt skivstångspass på söndag. :( Undra när jag är så pigg att jag kan hoppa och skutta igen. Jag känner ju hur passiv jag blir när foten inte fungerar som den ska. Jag kan inte vicka på den men jag kan stödja fullt ut. Det får nog bli lite styrketräning på egen hand i gymmet nästa vecka så jag inte börjar klättra på väggarna snart. ;)
Dags för en toppenfin dag på jobbet! Ska börja med frukost ute med de äldsta. Det blir skönt. Solen skiner!! :) Ha det bäst! Allt är möjligt! Tänk på det.