Jag kände mig inte riktigt kry igår och vaknade i natt med feber. Har så ont i kroppen. Som en influensa. Tror att det är min avgiftning av kroppen som börjat ta fart. Skönt att lågkolhydratkosten gör verkan. Jag åt såklart en bit av Olivias riktigt sockrigt söta kaka som hon bakat igår. Jag har lovat mig själv att inte vara oförskämd: om jag vill att de ska äta min mat så ska såklart jag äta det som mina barn lagar eller bakar. Det är bra för själen att njuta tillsammans med barnen.

Sitter i soffan med en härlig utsikt över en ren altan! :) Jag kom att tänka på det jag skrev för nån vecka sedan. Att man är snabb på att kommentera och veta hur andra ska leva men lever inte som man lär själv. Det jag kom att tänka på idag är som en förlängning av detta.
I mitt liv, i vardagen, med familjen, vill jag ha ömhet, repekt, hjälpsamhet och kärlek. Jag vill att vi alla ska leva efter den devis vi säger att vi vill uppnå. Om jag vill ha rent och snyggt och saker på sin plats så ska jag i största möjligaste mån hjälpa oss alla att försöka upprätthålla detta. Om jag vill ha kärlek och ömhet mellan oss så ska jag så ofta som möjligt försöka ge detta utan att vara tvär och sur över att det inte blir som jag själv velat. Det man ger får man tillbaka. Möt människor med ett glatt leende så ska du se att de ler glatt tillbaka.
En liknelse kan vara: att om jag ser att det är smulor på bordet och jag inte vill ha dem där så hjälper jag till och städar jag bort dem eller frågar jag den jag tror lämnat dem om vederbörande kan städa bort efter sig. Och detta bör göras utan att kommentera det högt för sig själv så alla runt omkring ska må dåligt över smulorna när det egentligen bara berör den som orsakat dem och/eller den som stört sig på/uppmärksammat dem. Det finns så mycket viktigare saker i livet än att störa sig på småsaker. Och javisst - man ska inte curla - man ska försöka lära varandra hur man gör rätt (hur man skapar en tillvaro som all vill vara i). Men hur lätt är det då hela tillvaron har blivit en enda pekpinne? Då måste man släppa lite på tyglarna och låta alla att tänka själva. Hjälps åt så blir världen mer fylld av kärlek.

Idag vilar jag upp mig. Nu har jag softat i soffan och ska planera resten av dagen.
Kram på er! Vi ses.