Idag blev det frukost, städning av stugan och hemfärd. Det var jättehärligt väder och vi önskade såklart att vi kunde stanna kvar så länge som vi ville. När vi ska pensionera oss, så ska det bli så! Längtar redan!

På väg hem tvärsvängde vi förbi vår stuga där min mamma och pappa var för tillfället. Pensionärerna påtade på och hade det bra. Under färden hem kunde vi lyssna på en pod. Det är himla praktiskt att lyssna på en givande pod i bilen. Det var Sanna Ehdin som intervjuades i Sunshinepodden. Hon har en filosofi om att kroppen kan läka sig själv bara den får göra saker den mår bra av och äta rätt saker. Jag håller med fullt ut. Det är dags att jag hittar alla dessa små knep som passar för mig och min kropp. 

Det är redan många saker som jag tagit till mig i litteratur jag läst och poddar jag lyssnat på. Förr kunde jag vara hetare i temperamentet. Jag kunde bli riktigt arg och skrika åt barnen eller så. Nu har jag lugnat ner mig. Jag inser att skrikandet inte ger nåt bra alls. Jag ska givetvis markera för dem vad som inte är ok, men samtidigt bemöta dem med respekt och en fråga "vad tänkte du nu" eller "hur kommer det sig att det blev så här". Jag tycker att jag försökt lära barnen vissa saker i sin uppväxt. Det kan jag säga att det har jag inte alls... Barn gör som föräldrar gör. Alltså måste jag ju förändra mitt förhållningssätt och bemötande. Jag har just förändrat tillvaron lite för sonen som har sån dragningskraft till det som han sysslar med just för tillfället; ser tv, spelar spel, lattjar på mobilen. Jag har lovat att inte bli arg om han lovar att resonera och reflektera tillsammans med mig. Jag vill få honom att tänka. Att tänka före. Att tänka efter. Vi har många bråk och hårda ord i bagaget med oss. Det kommer att bli en resa denna höst. Jag ser fram emot att den kommer att bli bra. 

Det var faktiskt det jag läste, i boken Att välja glädje av Kaj Pollak, idag; att se en vision framför sig att allt kommer att bli bra. Gör en visualisering om saker som jag vet brukar vara svåra att bemästra. Tänk igenom varje steg. Le. Känn tacksamhet. Kroppen och hjärnan är ju fiffinurlig! Den kan ju liksom programmeras till det man vill om man vill. I den boken beskrivs hur jag ska tänka att varje person jag möter kan jag lära mig nåt av. Den person jag möter kanske bär på en rädsla, så bemöt hen med kärlek och glädje för att hjälpa hen att komma över sin rädsla. Det jag tampas med är att inte brusa upp när mina närmaste säger något till mig som jag uppfattar är riktat MOT mig. Jag ska inte ta det som att det är kritik. Jag ska ta det som en tanke/känsla från dem. Ta emot den. Känna på den och bolla tillbaka frågan "hur kommer det sig" eller "det var inte meningen att du skulle känna så". Det jag vet är att jag har det tungt inom mig och har haft det under flera år. Jag kämpar med allt som varit jobbigt dessa år. Jag försöker nu bearbeta mig själv så att jag kan läka både i sinnet och kroppen. 

Ikväll var jag på Friskis och körde mitt skivstångspass och jag ser fram emot veckan som kommer: då kör jag mitt pass både tisdag och torsdag eftersom jag vickar för två andra tjejer. Det blir ju perfekt för jag tänkte ju ändå träna dessa dagar. Träna regelbundet är ju devisen! ;) 

Nu ska jag stoppa träningskläderna i tvätten, läsa mer ur boken och sedan mysa med mitt hjärta. Älskar att sova med henne!! Fast det är lite svårare att komma nära varandra nu när hon köpt ett tyngdtäcke! ;) hihi - svårigheter är till för att övervinnas! Natti <3

Idag har varit en jobbardag med arbetslaget då vi pratat igenom verksamheten. Mycket bra och givande diskussioner. Jag antecknar medan alla andra fortsätter att surra. Sen läser jag upp det jag snott ihop. Inte alltid klockrent men jag fick en eloge av en kollega som sa att hon tyckte att jag gjorde det så himla bra. Alltid skönt att höra!
Vid lunchen blev det en rapp och mycket kort promenad för att få lite syre i skallen och blod i cirkulationen. Efter vi tjatat färdigt tog vi en kort men mycket lugn och trevlig promenad i närområdets marker för att leta förrätten: kantareller! Jag hittade den första kantarellen! Wohoo!!! Så var kantarellögonen installerade så då fann vi ett gäng.

Efter den långsamma, rogivande promenaden skulle några rensa svamp och några kunde ta en längre promenad in till Hemavan. Jag var en av dem. Jag valde det för att min mage var hård o spänd. Den behövde röra på sig för att komma igång. Det kändes mycket bättre efteråt. Väl i Hemavan gick vi på affär?n och skulle handla. De andra handlade godis medan jag sa till mig själv att jag gillar inte sånt - jag behöver inte det. Det gick ju råbra!!! Wow! Jag vann striden mot sötsakerna och sockersuget!!

Väl tillbaka gjorde vi middag och det räckte till en ordentlig förrättamacka med kantareller åt oss var.

Det blev en trerätters middag med en köttgryta som huvudrätt och fruktsallad m grädde som efterrätt. Mm så gott!!
Sen åkte såklart godisskålarna fram. Anneli hade redan förberett mig på att hon kommer att äta av godiset. Och det förstår jag ju. Hon har inte samma avståndsbehov som jag. Men hon åt bara tre godisar! Bravo!! Det var mycket bra gjort! Jag är så stolt över henne men faktiskt inte förvånad, för när hon bestämt sig för nåt då kör hon verkligen det! En styrka hon har!

Jag är så tacksam för den här dagen! Den har gett mig styrka i sinnet och kroppen känner sig glad också.
Dags att knoppa! Jag avslutar med några vackra bilder från dagen.