Jag jobbade i köket igår på förskolan. Det blir rätt mycket spring när man gör det. Jag gjorde det i måndags också och jag är rätt slut när jag kommer hem efter en sån dag. Särskilt i måndags när vi jobbade till åtta för vi hade arbetsplatsträff.
Igår stängde vi på förskolan så det blev småsent då också. Hem o åt mat: räkor och ägg. Mm va gott! Sen kom vi på att vi borde handla och laga lite mat för Juktaresan. Så vi handlade o lagade mat till mitt i natten. När vi lagt oss visade det sig att en säkring gick. En huvudsäkring. Och vi hade ingen ny. Vi orkade inte fara o köpa en ny. Kollade bara att kylskåp och frys och spabadet gick. Sen somnade vi.
Så nu på morgonen när jag ska fara på jobbet för att öppna förskolan var det lite mörkt inne på toaletten. Jag såg det som en möjlighet att få mysa med lite ljus. Det var ett skönt sätt att starta dagen på. Dags att fara nu! Ha det bäst!

[Bild]

Vi närmar oss påsken. Då brukar vi vara i stugan och köra skoter och njuta av vårvädret. I år är läget lite annorlunda. Vi har förstått att man inte ska belasta sjukvården på annan ort än där man bor. Det var starka ord från Stefan Lövén: ?Om ni funderar på att resa bort i påsk är svaret nej - gör inte det.? Vi har resonerat som så här. Det är bara tjugo mil dit. Vi tar egen bil. Vi bort mitt i ingenstans i vår stuga. Det blir till och med bara att umgås med min pappa utomhus för att minska risken att vi ska smitta honom med något. Han får bo i sin egen stuga. I övrigt finns det inget folk där. Vi har ingen affär att handla på. Tar med allt hemifrån. Och skulle vi bli det minsta sjuka, snoriga etc så åker vi hem. Vi ska inte vänta två dagar för att se om det blir värre utan raskt köra hem för att inte äventyra något ifall någon får hög feber eller svåra besvär. Det känns tråkigt och jobbigt att måsta ta upp sånna här diskussioner och skapa handlingsplaner även för vår lilla familj för hur vi gör ifall det ena eller det andra inträffar. Men det är svåra tider nu. Bara att bita ihop. Det kommer att gå över. Så om vi bara kan orka med detta år så kommer vi ju att leva så många fler år framöver då det blir enklare.
Det finns fler upplopp denna vecka. På onsdag hoppas vi att ett av målen är uppnådda. Det närmar sig. Det kryper tätare inpå. Jag hoppas. Jag känner att det pirrar i kroppen. Jag vill att allt ska gå i lås. Håll tummar och tår för oss. Det gör jag.
Ha en superdag! :)

Jag får ont i magen av allt det här. Vi tar svåra beslut på jobbet. Barnen går i skolan och där verkar de inte alls prata om smittspridningsriskerna och hur man ska agera. Barnen tycker vi är fåniga när vi säger att de ska tänka på att hålla avståndet i matkön osv.
Att det dessutom är mycket kring andra saker på det privata planet gör att ibland så är tårarna nära. Det känns deppigt. Nu ska jag tillämpa Anja Pärsons tips att vid denna tidpunkt bestämmer jag mig för att jag har deppat o gråtit färdigt och nu ser jag med tillförsikt på framtiden. Dagen är här! Låt oss leva den fullt ut! :)