Vi anlände till Hemavan vid kvart i nio igår kväll. Vi inväntade husbilen o eftersläntrarna och de anlände kvart i elva båda två. Kolsvart och regnigt ute. Lite surr, kvällsfika och sen i säng.

Det blev sovmorgon till sju idag. Låg o drog oss en stund o frukost tillsammans allihop kl åtta. Vi kollade vädret o insåg att idag skulle det bli bättre väder än imorgon. Så vi beslutade oss för en vandring längs Drottningleden.
Det blev en fantastisk dag! Vackra bäckar, trevliga samtal och fin vandringsled med underbara vyer. En fantastisk rekreation. Som en lisa för själen. Sånt här borde vi göra oftare. Jag och mitt hjärta. Vi och barnen kanske?!

Det var motigt i morse. Kroppen ville inte vara med. Ont och spänningar i hela baksidan. Jag blandade min fantastiska vitamindryck e9 i flaskan innan vi for. Jag kände direkt när vi gått bara 500 m att det blev bättre med ökad blodcirkulation i kroppen. Jag fick den energi jag behövde även av e9:an. Jag bara njöt den mil vi gick i naturen. Det är så härligt att bara vara ute så här. Det är ju det fantastiska i mitt jobb på förskolan. Jag får vara mycket ute med barnen och upptäcka saker i naturen. Då kan jag verkligen njuta.

Vi pausade med lunch o fika två gånger under dagen och tog det verkligen piano för att alla skulle hinna med. Det var ett skönt och avslappnat gångtempo.
Lite lustigt var faktiskt att jag bar med en sorts utetoalett trots att jag inte har några problem att göra toaletten i det fria. Den kom till användning av en annan så nu är den testad i alla fall. Den fungerade och var perfekt för sitt syfte. Den kan vi använda i verksamheten på förskolan så att arbetsmiljön blir bättre i flera avseenden.

När vi kom tillbaka till stugan satte vi oss för att jobba några timmar. Jag har så kloka kollegor. Det finns så mycket erfarenheter och idéer inom arbetslaget och jag är så tacksam för att få dela det med dem.
Det blev en god lasagnemiddag och en del surr och skvaller. Hihi...

Ögonen började kännas trötta när det plötsligt damp ner ett mail och kvällen förändrades som i ett slag. Jag kände depressionen och uppgivenheten välla in över mig. Det finns saker som verkligen har varit svårt att handskas med de senaste åren. Det har påverkat hela mitt psyke successivt under denna tid och jag har nästan gått in i väggen. Jag har med Annelis stöd kunnat kämpa mig igenom varje jobbig tid men jag ser ju inget slut än... Det är ofattbart hur detta kan påverka mig så mycket?! Jag som känt att jag varit en sån stark kvinna. Är jag inte det? Jag vet att jag har så många kvaliteter men de grusas av andra människor och händelser som jag vet att jag inte ska låta mig påverkas av. Det kommer snart att lösa sig. Det kommer att bli bra.

Jag väljer att njuta av ens sista härlig bild från fjället denna dag. Det är jag som är stark och bra. Jag kommer att klara mig igenom alla svårigheter och må bra i slutändan.

God natt min värld. Dags att sova och se en ny dag imorgon 

Idag har det visserligen regnat, men det är inte det som har legat över mig så att jag känt mig hängig. Det är bara en sån dag då jag inte har nån energi. Det blev ingen lunchpromenad idag. Jag gick och lade mig o sov på rasten istället. Det behövde jag och min kropp. Det är ju nu 6:e dagen på lågkolhydratkost. Det kan också göra sitt. Då blir jag låg på energi och tung över pannan och får ont i hela bindväven. Jag får spänningar i hela baksidan av kroppen. Det är både träning och vila som behövs då. Det vet jag. Men det tar liksom emot att träna när man är under isen och bara vill sova. ?

Just nu sitter jag i bilen och är på väg till Hemavan på helgtrip med jobbet. ? Det kommer att bli så kul att få prata och skratta och diskutera och vandra i naturen tillsammans. ?

Det är vackra mörka och ljusa moln som målar upp sig på himlen. Hörde även åskan när vi stannade för att äta i Malå. Jo, ni hörde rätt - vi gick på Frasses o åt. Det blev en kebabtallrik med mycket sallad och mindre pommes. Jag höll inte riktigt måttet på lågkolhydrat där men det är ju viktigt att bestämma när det känns rätt och inte. Man ska alltid komma ihåg att känna efter vad dagsformen säger. Det gäller både kost och träning. Det är viktigt! Kom ihåg det! ?

Det är min fina, fantastiska fru som kör. Anneli kör så bra. Jag tror jag ska ta mig en lite tupplur. Det brukar jag göra så bra. ?

Imorse var jag uppe i god tid innan jobbet. Hann dricka en god morgonkopp kaffe från min kaffemaskin och läsa tidningen. Jag tände ljus och hade en skön stund för mig själv.

Idag är nämligen en sån dag att jag åker själv till jobbet och Anneli jobbar hemifrån. Så, en puss till frun, sen drog jag till jobbet.

Har fått förmånen att vara ute med barnen från kvart i sju på morgonen till klockan två idag när jag gick hem. En härlig dag med höstlig morgon och sedan blev det sol o värme.
Jag tog min lunchpromenad och hittade goda (sura och beska) rönnbär. ? Jag njöt ändå av att de är fulla med antioxidanter så jag håller mig frisk. Tänkte kanske att jag ska plocka in lite rönnbär o lägga i frysen. Har hört att de blir sötare då. Goda i morgonfilet i vinter! Vi får se om det blir av.

Jag är så tacksam för alla lugna sköna stunder jag haft under dagen. Har försökt att inte reta upp mig på någon annan och inte försöka förutspå vad andra tänker o känner. Vill de inte berätta för mig så behöver de inte. Jag har nämligen, i omgångar i mitt liv, varit något av en expert på att fundera över vad andra tycker o tänker. Nu funderar jag kanske lite kort, men sedan tänker jag att det kan ju inte jag veta - men det var säkert nåt bra de tänkte om mig. ? Jag ska tänka gott om mig själv. Det är stärkande.

I eftermiddag och under kvällen har det varit fullt upp. Jag har fått ha lite kvalitetstid med sonen både genom shopping o prat. Det känns som att vi kommer närmare varann nu. Det är en klok kvinna som sagt till mig en gång att; ingen vill väl ha en utskällning eller tillsägelse? Det är så sant! Man vill bli bemött med respekt och ödmjukhet. Det är nåt jag försöker anamma nu. Att inte bli fly förbannad. Att inte skrika. Att försöka ha en bättre samtalston. Att inte låta sträng. Mycket ?att inte? här men det blir nog bra tror jag. Jag ska fokusera på det positiva. Lyfta det positiva.

Mer träning än lunchpromenaden hann jag inte med för jag har packat för att imorgon åker vi till Hemavan med jobbet!! Sååå kul!!! Det ser jag fram emot! I kväll handlade vi all mat och sånt. Så det ska bli intressant och se vad som blir uppätet.
Nu går ögonen i kors. Dags att natta. ?

Det här "nya" livet jag försöker skapa mig är inte så lätt alltid. Det handlar om att jag ska förstå vad min kropp mår bra av och hålla mig till det. Men det är ju så himla många frestelser hela tiiiden!! Till exempel att Maria hade gjort en vinbärskaka på jobbet som såg supersmarrig ut... men jag klarade av att inte smaka den. Det jag vet är ju att jag mår bra av att äta lågkolhydratkost. Jag utesluter helt enkelt bröd, pasta och socker. Helt enkelt??! Njae, det är ju hur svårt som helst när det är nybakt bröd på jobbet och barnens nybakta kladdkaka på kvällarna. Men som sagt; en dag i taget är min melodi just nu. Jag måste vänja mig vid att planera lite bättre bara vad som ska ätas. OCH om det bjuds på go'fika (som tex när barnen bakat) så ska jag givetvis smaka. Jag ska inte vara storbjuden inte! Nä, det funkar ju inte att jag tackar nej om jag vill att barnen ska smaka allt jag bakar och lagar. hihi... 

Sen är det som det är med träningen. Jag ska ju träna lågintensivt. Hmm... hur kul och enkelt är det? Jag som ränner omkring som en skottspole hela tiden och hinner arton saker samtidigt. Tror jag i alla fall. När jag då ska och träna vill jag ju liksom ta i. Men nu gäller promenader, långsamma cykelturer och att köra lagom intensivt på gymmet. 

Idag tog jag en lunchpromenad på jobbet. Superhärligt väder. Det är så att jag känner tacksamhet för det lilla jag får; en promenad då jag kan filosofera själv en stund. 

Det var ganska lugnt på jobbet idag och efter mellis hörde vi att jaktlaget skjutit älg idag igen så vi tog en liten cykeltur till älgslakteriet för att kolla läget tillsammans med en liten grupp barn. Trevliga bybor träffade vi och fick visa älgen för barnen. 

Väl hemma blev det ganska snabbt att värma mat för alla barn skulle åt olika håll på träningar. En på fotboll och innebandy, en på innebandy och en på crosskörning. Anneli skjutsade till crossträningen så jag fick en lugn stund hemma att få lite ordning på grejer. 

Jag mår så bra av att få lite ordning och pyssla och städa. Jag kan må psykiskt dåligt till slut om det ligger grejer och bara väntar för länge på att nåt ska hända. Idag satte jag upp en list i köket som legat o skrotat på golvet ett tag. Jag tätade igen ett hål i en golvskarv med ekfärgad silikon också. Sen rensade jag bland mina prylar som bara ligger och ligger. Ni vet; visselpipor, gamla körkort och foton på barnen, linjaler, en miniräknare, bankdosan... saker som mest bara tar plats men måste nog finnas kvar ändå. Kollade in min låda med tröjor när jag lix var in i garderoben och tyckte att jag hade det lite trångt där. Kastade ut 5-6 tröjor och gav dem till dottern så hon kanske vill ha en eller två. Hon har ju kommit i åldern då hon börjar bli lite kräsen... Tonåring - vad kan man mer säga?! hihi...

Nu är det dags att släcka mina trötta ögon. Imorgon ska jag vara tidigt på förskolan. Bäst att vara pigg och rapp! 

Tjohej! :) Go'natt!

Jag har startat denna blogg för att få tillfälle till reflektion genom att skriva lite. Det har varit tuffa år de senaste fem, sex åren. Allt som händer med att skapa nya rutiner i ett nytt liv och allt vad det innebär.

I unga år har jag spelat fotboll och senare innebandy, vilket jag höll på med tills jag fick barn. Träning har jag alltid mått bra av så jag har sprungit och styrketränat och cyklat på vägar, stigar och i skogen. Mina träningsrutiner har dock fallerat de senaste åren. När jag fick möjligheten att byta jobb och karriärsinriktning igen årsskiftet 2016/2017, så passade jag på att utbilda mig till skivstångsinstruktör på Friskis & Svettis under våren 2017.

Med nytt jobb på en privat förskola och husrenovering så har jag rört på mig mycket men även känt mig stressad. Ni vet allt med ny familjkonstellation och få veckorna att gå ihop... Jag har inte känt mig stressad, men har först nu fattat att jag varit det. Det var när vi var hos en kvinna på en kroppsbehandling i somras som jag fick lite svar på varför min kropp är så slut. Hon sa att kroppen är full av slaggprodukter. Det är därför jag så lätt får mjölksyra och väldigt ofta känner att kroppen behöver vila. Receptet blev att jag behöver köra "sköljprogrammet". Alltså att träna med puls 120 ungefär. Det är ju ganska ironiskt att jag tränat i så många år och vet att man bör träna varierat för att kroppen ska må som bäst. Jag har inte behövt tänka att jag ska träna varierat. Jag har liksom bara gjort det per automatik genom åren. Dessvärre inte de senaste åren som varit fullproppade med annat. 

Så nu är det dags att ta tag i mitt liv och göra det genom att skriva denna blogg, träna regelbundet och äta ren och bra lågkolhydratkost. 

Dags att få struktur på livet. 

Lev livet!!   

Jag är en kvinna på snart 45 vintrar som har levt i ett heterosexuellt förhållande i 21 år. Vi fick två fantastiska barn som numera bor varannan vecka hos mig och min nya fru. Det bör väl sägas att jag i mitt liv saknat något, men det var inte förrän jag hittade min själsfrände i en kvinna som jag bara känt några år, som jag insåg vad som fattades. Vi blev bästa vänner och plötsligt var jag tvungen att erkänna för mig själv att jag var kär. Det blev en skiljsmässa och flytt från dåvarande drömhuset på landsbygden till en tvåa i stan. Samma månad avslutade jag en utbildning för att göra ett karriärbyte från gymnasielärare i matematik och fysik till högskoleingenjör i maskinteknik. Så jag fick ett nytt jobb och ett nytt liv i ett huj så att säga. 

Barnen fixade det otroligt bra! De är verkligen mina idoler. <3 Jag blev tillsammans med Anneli och fick tre fina bonusbarn på köpet. Vi bodde i varsin lgh i två år innan jag och mina barn flyttade in hos henne. När alla hemmavarande barn nått tonåren tyckte de att det blev ganska trångt i en trea så vi sökte och köpte ganska rappt ett kedjehus. Ett hus med potential kan man säga. :) I ett halvår (våren 2018) rev vi och byggde upp alltihop inomhus. Sommaren 2018 flyttade vi in och byggde vår lilla altan på 200 kvm. I augusti gifte vi oss på vår altan. Ett otroligt fint bröllop med alla vänner som ville komma. Tusen tack, alla ni som gjorde den dagen verkligen värd att minnas!

Hösten 2018 gjorde vi klart inne och nu denna sommar, med fortsättning under hösten, gör vi klart hela utsidan. Vi har haft stor hjälp av en snickare men vi har också gjort mycket själva. Det är något jag är stolt över. 

Jag har startat denna blogg för att få tillfälle till reflektion genom att skriva lite. Det har varit tuffa år de senaste fem, sex åren. Allt som händer med att skapa nya rutiner i ett nytt liv, ni vet...

Imorgon kommer fortsättningen på min presentation. Välkommen åter! 

Allt gott!