Vi ville verkligen komma oss upp i morse för att komma igång och jobba. Visste att det skulle bli bra jobbarväder idag. Vi gick ut redan kvart i nio och började. Jag och pappa på grannens garagetak för att sätta fasadbrädor på vår gavel. Anneli satte fasad på sista väggen på baksidan och målade en del brädor till knutar osv. Det stora projektet i sommar har varit att byta fasad på hela huset. Det har verkligen tagit hela sommaren. Nästa sommar har vi inget stort projekt. Puh! :) Det känns rätt skönt. I ett och ett halvt år nu har vi jobbat med vårt hus. Det är riktigt roligt!! Vi har lärt oss så mycket. 

Vi jobbade ända fram till kvällen innan vi blev klar med andra gaveln också. Skönt att ha det gjort! Imorgon ska det visst regna, så då vill vi inte vara och klättra på taket. ;) 

Idag kom sonen förbi och skulle hämta en sak. Så vi hann prata lite och han fick ju träffa mormor & morfar en sväng. :) Det är helt fantastiskt att jag har fått två fina barn och några bonusbarn dessutom. Att få föda egna barn är nåt väldigt speciellt. Att få leva med dem hela tiden och uppfostra dem, se dem växa och utvecklas. Underbart att dela allt detta med dem. Härligt att få vara med och utvecklas tillsammans med dem. Barn ger en verkligen ovillkorlig kärlek. Genom åren har jag onekligen tyckt att det varit ganska svårt att uppfostra barnen. Mitt veka mammahjärta har nog gett med sig alltför många gånger, men även hållit för hårt i vissa saker andra gånger. Det är så svårt att hålla balansgången bra. Nu när jag bara har mina egna barn varannan vecka så längtar jag ofta efter dem. Jag vill se dem, höra dem, umgås med dem. Men nu har de kommit upp i tonåren och tiderna förändras. De vill vara mer för sig själva eller med kompisar. Jag försöker att ta tillvara på de veckor de är här, men de tycker nog att jag har alldeles för fullt upp med annat. Javisst, jag har ju så många järn i elden. Husrenoveringen har tagit mycket av vår tid. Men det kommer att bli mindre av det snart. Jag ser fram emot att umgås mer med min familj. Längtar!

När vi hade avslutat den sena middagen idag så tog vi ett dopp i vårt spa. Det var riktigt skönt efter en lång arbetsdag! Nu är det  snart natti! Kroppen måste vila. 

Jag ser fram emot en ny härlig dag imorgon trots att det kommer att regna. Imorgon ska jag dessutom hålla mitt skivstångspass igen! Tjohoo! Längtar redan. :) God natt allihop!

Vilken grym dag! Vaknade med en jättekonstig dröm i färskt minne i morse. Berättade alla konstigheter för Anneli. Man kan ju verkligen undra var de kommer ifrån. Vi såg Nyhetsmorgon och hoppade ur sängen. Käkade det som var kvar av fluff-fluffet med jorgubbar till frukost, kaffe och e-tidningen på det. Marie-Louise kom hit och vi jobbade hela förmiddagen tillsammans vi tre. Jag är så tacksam för att de valt att anställa mig i företaget. Det var flera omständigheter som gjorde att det råkade bli så. Konsultfirman där jag jobbade lade ner kontoret. M-L blev långtidssjuk i den vevan så jag klev in och vickade lite. Sökte mig nya jobb och kollade runt men när de erbjöd mig fast jobb ett halvår senare så var jag inte sen på att tacka ja. Jag hittade liksom ett lugn i att jobba med barnen på förskolan i Varuträsk. De är så go'a. Och arbetslaget är härligt. Och omgivningarna perfekta. Det har bytts endel personal senaste åren, men det verkar bara bli bättre och bättre - hur det nu är möjligt. :) 

Vi tre for sedan på lunch och hade bokat bord på Campus där restaurangeleverna i gymnasietrean lagat maten. Fruktansvärt god och vällagad mat. Sån där "finmat" som Anneli kallar det. Hon är ju mer en kött-och-potatis-tjej men jag gillar det verkligen. Jag kan inte laga sån där fascionabel mat själv. God mat, men inte så där fancy. ;) Efterrätten var en vit chokladmousse med massa gott. Mmm nam! Jag visste ju att denna lunch skulle betyda att jag frångick min lågkolhydratkost, men jag hade bestämt att det var ok. Resten av dagen har jag hållit mig från riset till middagen och godiset! Så jag är nöjd! :)

På eftermiddagen anlände min mamma och pappa hem till oss. Vi hade bokat in så att de kunde komma och hjälpa oss lite med huset. Det går ju sååå långsamt när man har börjat jobba igen. Önskar att vi kunde vara lediga och bara göra klart alltihop. ;) Så nu på fredagkväll hann vi göra lite fasadarbete på gaveln uppe på garagetaket. Det kändes skönt. 

Till middagen var vi tvungna att rensa av bordet för plötsligt hade vi fått middagsbesök av både mappa, Jocke, Klara & William. Mycket trevligt! Stöket på bordet bestod nämligen av en massa glas och porslin från vitrinskåpet som var framdraget för att fixa till golvet. Vilket projekt det kan bli innan man får tillbaks alltihop! Men som tur var tog vi tag i det efter middagen och jag kunde konstatera att jag fick lite frid i sinnet igen. Oreda är egentligen inte min grej. 

Lite tv-mys med allihop i uterummet sedan var vi alla trötta. Eller jag & Anneli i alla fall, så ungdomarna for hem och vi och gamlingarna kröp till kojs.

Dags att sova. Nu är det natt. Ser fram emot morgondagen och vad den har att erbjuda: hemmajobb, trevligt sällskap och härligt väder. :)

I morse hade vi gott om tid eftersom vi började lite senare. Vi startade Nyhetsmorgon och jag höll på att ta fram mobilen och börja kolla på den. Men jag insåg vad jag höll på med och skyndade mig att lägga bort den innan jag sabbat morgonen. 

För mig är det viktigt att ha rutiner. Jag försöker lägga mig ungefär samma tid varje kväll, även om det är fredag, och gå upp ungefär samma tid varje morgon. Jag har inte riktigt nått ända fram än. Skulle vilja att det blev lite mer lika varje morgon. Men det kommer väl. Jag behöver ha tålamod. Jag & Anneli har drömt om hur vi ska leva när vi inte har fasta tider och jobb att gå till. Då blir det ändå tidiga morgnar, morgonpromenad, kaffe och e-tidningen samt planera dagen. Längtar!

Rubba inte mina cirklar! Sån är jag! När omgivningen förändras så har jag svårt att ta det. Jag vill vara med i diskussionerna och förändringarna. Så när vi kom på jobbet idag blev jag tagen med storm. Mina kollegor hade redan på morgonen börjat flytta hyllor och förändra inredningen utan att vi hade diskuterat det i arbetslaget. Jag kände direkt hur det knöt sig inom mig. Jag blev stressad. Men så tänkte jag på vad jag lärt mig av Anneli: "Anställ de som är bättre än dig själv!" Jag vände mina tankar och öppnade upp; Jag ska låta andra tänka och genomföra. Jag ska låta andra blomma och glänsa. Jag tillät mig själv att följa med och glädjas åt deras driv och deras framgångar. :) 

Så jag blev lite vaktmästare idag. hihi... Det är så kul att hjälpa till och jag hade ju planeringstid idag och därför tid att hjälpa till. Jag erbjöd mig att hjälpa till att förankra hyllor i väggen och sätta upp krokar osv. Det var superkul att hjälpa de andra med deras idéer. Det blev en riktigt bra förändring för lokalerna. Det är bra med förnyelse. Vi utvecklas. Barnen utvecklas och hittar nya lekar och miljöer att vistas i. Det är roligt att se! <3 

Det blev en riktigt bra dag! Vi stängde stället. Åkte hem och jag bytte om för träning. Körde mitt skivstångspass med 14 taggade deltagare. Det är så kul att köra när jag ser att de tar i, de njuter och sliter, de ler när jag peppar dem. Jag får uppskattande ord också när vi avslutat passet. Det värmer hjärtat och jag orkar fortsätta mera. 

Med kosten går det rätt bra. Måste erkänna att efter föräldramötet var det ett helt gäng färdigbredda mackor kvar - mackor av Marias nybakade mjukkaka, bakat på stålet i ugnen. Wow! Jag var bara tvungen att smaka. Det är ju så gott med en macka. Det är svårt att vara utan mackor. Jag menar - vad ska man ha pålägget på? Jag måste försöka hitta ett recept som jag kan baka, men det ska helst vara utan ägg eftersom vi har en allergiker i familjen. Lågkolhydratkost går tyvärr ut mycket på att det är ägg i maten. Jag älskar ägg, men det får bli lite begränsat ändå. 

Idag efter träningen testade jag att göra min kollega Julias specialare: fluff-fluff. Vispad äggvita, rör ihop med kvarg och proteinpulver. Vi blandade även i kakao och serverade till jordgubbar. Anneli gillade det inte! hihi... Äh, det var en proteinbomb som gick att äta. Lite som en mousse. 

Nä nu är det dags att lägga ihop och sova snart. En ny fantastisk dag väntar imorgon! Låt oss ta vara på den. Sov gott nu allihop!   

Började tidigt i morse. Det är alltid mysigt att öppna förskolan på morgonen. Dagen har varit så lång så jag minns knappt att det var idag. Att få ta emot de första barnen. De kan vara trötta, gråta eller så leker de direkt och hittar på nåt kul. Vi får möjligheten att mysa och läsa en bok en stund tillsammans innan alla andra barn rullar in. 

Vi var ute med barnen hela dagen tills jag skulle gå hem. Då var de på väg in för att äta mellis och jag fick skynda mig iväg för vi skulle på massage hos vår bästa massör Ulrika. Hon är bra på att känna hur kroppen mår och mobilisera väldigt mjukt om kotor ligger fel. När min fru låg på bänken var det min tur att sticka vidare. Jag skulle promenera till barnens utvecklingssamtal, som var inbokade precis efter varandra. Ja, jag är ju sån, jag bokar in allt på en dag och försöker få ihop det ändå. ;) 

Jag har planerat in mina träningar för veckan och eftersom jag tränat igår var det perfekt med en lunchpromenad idag.Att det sedan blev en till promenad var ju förstås bonus. Efter utvecklingssamtalen; hem och slänga i mig mat och sen iväg till jobbet igen för att hålla föräldramöte ikväll. Det var riktigt trevligt möte. Jag & Helena fick förmånen att vara ute i grillstugan och berätta om vår uteverksamhet. Det är verkligen en förmån att få vara så mycket ute och göra så mycket olika sorters aktiviteter tillsammans med barnen. Både utflykter, styrda och fria lekar samt lugnare stunder med läsning, spela spel eller rita och mycket, mycket mer. 

När vi väl kom oss hem från jobbet så kändes det som att sängen var det rätta stället att vila upp sig på. Lite Idol på tvn och en dator för att skriva detta inlägg. Dags att släcka lampan och krypa ner och mysa lite.

God natt alla! Kom ihåg att planera för morgondagen så att inte morgonen blir hektisk och något missas. Vill du hinna med en träning så behöver den vara inplanerad - annars är det inte säkert den blir av! Min kommer att bli av: skivstång 55 min kl.18.30 på torsdag kväll. :) 

För ganska länge sedan nu bestämde jag mig för att inte titta på mobilen innan jag stigit upp ur sängen. Jag har nämligen lärt mig att jag mår mycket bättre om jag skippar mobilen och istället bara stiger upp och gör mina morgonbestyr. I morse vaknade jag i god tid för vi började lite senare på jobbet, så vi skulle äta frukost hemma. Det betydde att jag hade lite extratid i sängen innan jag var tvungen att kliva upp. Jag slog på tv4 Nyhetsmorgon och plockade fram mobilen. En kvart senare drygt var det dags att kliva upp men det blev inte alls som jag tänkt mig. Jag känner mig liksom stressad på ett sätt som inte känns bra när jag börjat med mobilen på morgonen. Nu har jag lärt mig det, så jag får ta nya tag och inte plocka fram mobilen på morgonen helt enkelt. 

Idag var jag i barngrupp igen för Maria var tillbaka i köket. :) Det kändes bra. Lite mindre splittrat än igår. Igår var jag i köket, levererade och serverade mat ute i skogen, var i köket, tröstade ett gråtande barn, var i köket, for och skjutsade barn o grejer, var i köket och avslutande sedan i barngrupp ute. Puh! Men det fixade jag ju... hihi...

Jag fick en härlig lunchpromenad med min fru idag. Hon hade planering så då fanns möjligheten att vi kunde gå tillsammans. Det är alltid trevligt att få stämma av lite och småprata om ditt och datt. Jag gillar verkligen att jobba med min fru. Hon är trygg och säker och en person som jag alltid kan luta mig mot. Att jag sedan får komma hem i vår trygga vrå och dela myset, bubbla i poolen och få ha mitt familjeliv tillsammans med henne gör livet värt att leva. 

Det är många gånger under de senaste åren som jag tänkt; var det värt det att separera? Svaret har alltid landat på JA. Det var helt klart värt det. Trots att vi haft svårigheter utifrån - saker vi inte kan rå på. Människor runt omkring oss som inte kan förstå oss, som inte kan förmå sig att låta oss njuta och kunna vara en del av det. Människor, som jag tolkar det, som har för stort ego, som inte kan öppna upp och fråga sig: "varför känner jag så här inför paret Sara & Anneli?", "vad är det jag är rädd för?", "varför kan jag inte förstå och acceptera att de är lyckliga och att det räcker för mig?"... 

Vi har många gånger de senaste fem åren haft det guppigt på vår väg i att bilda vår nya familj; en bonusfamilij. Det är aldrig enkelt. Jag har sagt det tidigare - barnen gör det så himla bra att de kan flytta mellan och anpassa sig till alla olika familjeförhållanden. För oss som bonusföräldrar till den andras barn är det inte enkelt. Det är många anpassningar som ska göras. Det är mycket som måste diskuteras för att jag och Anneli ska förstå varandra. Många kompromisser som måste göras för att vi ska kunna komma fråmåt tillsammans. Öppna samtal; en dialog och mycket öppet lyssnande är a och o i detta. 

Oj, jag som inte visste vad jag skulle skriva om idag. <3 Det löste sig visst. Jag har mycket jag funderar på. 

I afton hoppade jag in för en annan skivstångsledare på Friskis. Det var superkul! 22 deltagare. Många jag inte träffat förut, som inte varit på mitt pass tidigare. Jag hoppade in för en tjej som brukar ha skivstång soft, så jag instruerade mycket om vilka variationer man kan göra för att hålla träningen på sin egen nivå. Det är så kul att både de som är vana motionärer och vältränade, som de som inte är vana motionärer eller kör lite mindre intensivt gav mig tummen upp och tyckte att passet var bra. Jag kör igen på torsdag. Då ska jag hoppa in för en annan tjej. :) Detta betyder att det utan problem kommer att bli tre träningar denna vecka. Det är det jag eftersträvar nu - att träna regelbundet och minst tre gånger i veckan. Jag tar mina lunchpromenader dessutom, vilket känns mycket bra. 

Nu är det snart natt... Zzz

God natt, så ses vi imorgon. 

Igår blev det klart att vår kock Maria på jobbet skulle vara sjuk och hemma idag. Jag är ju första in i köket om det blir så, så jag ställde in mig på det. 

När klockan ringer 05.39 är det inte riktigt så att jag hoppar ur sängen. Det var kallt i sovrummet och jag ville bara ligga kvar i värmen. Jag tänker tillbaka på den härliga helgen i fjällen och längtar ut till naturen igen. Men idag är det kökstjänst! Det blir sååå bra. 

Jag inte kommit in i gängorna än vad gäller planering av mitt matintag. I och med att jag tänker lågkolhydratkost så ska jag ju inte äta mackor, flingor eller gröt. Jag ryckte åt mig en banan och en avokado innan vi for hemifrån. Det blev riktigt bra frukost tillsammans med ett ägg. 

Jag har ju varit en del i köket men när jag inte är där varje dag är det svårt att få in rutinen. Jag försökte tänka på vår relativt nya kock Maria som verkar så cool. Hon blir inte stressad. Hon planerar när hon ska göra vad och sen gör hon bara "en sak i gången" och då är hon fokuserad på det och känner ingen stress över resten av dagen eller uppgifterna. Jag försökte också köra så; planera och genomföra utan att stressa. Men när klockan närmar sig att slå lunchtimmen så känner jag mig ju lite stressad över att jag inte hunnit skära alla grönsakerna; tomaterna, färdigt. Men som mina tålmodiga kollegor brukar säga: "vi har ingen brådska - det är klart när det är klart - vi fixar det!". Det känns verkligen skönt. Och idag var det inte åtta hungriga barn som satt och grät av hunger redan innan lunchtimmen var slagen, så det fixade sig ju! hihi... :) 

Jag skulle dessutom göra färdigt mellis till utegruppen eftersom jag skulle iväg till skogen med deras mat. Det var riktigt trevligt. De är ju inte heller stressade - vilket är skönt. Jag fick servera dem mat i skogen och samtidigt äta tillsammans med dem. När jag plockat ihop allt o kommit tillbaka till förskolan laddade jag bara om diskmaskinen eftersom mina fina kollegor städat upp i matsalen och vid borden, så det var klart redan. Jag fick helt enkelt chansen att ta en lunchpromenad på min rast! Det kändes väldigt skönt i höstsolen!

På min promenad fick jag inte bara njuta av höstsolen utan jag såg också fina blåklockor vid vägkanten. Jag har lärt mig att jag ska njuta av det lilla. Andas. Tänka. Njuta. Reflektera. Vara tacksam. Och det är jag verkligen. 

På min promenad hittade jag ett äpple i gräset hos Ante & Mia som jag norpade. Mycket gott lunchpromenadäpple! Tack för det!    

På min promenad hejjade jag på en bilist som passerade mig. Alla ser så glada ut när man hälsar på dem. Jag brukar tänka på det Friskis & Svettis brukar säga: "hälsa alltid på kunderna som kommer in - det kan vara det första eller enda leendet och hälsningen den personen får idag". När jag var i gymmet senast och tränade, så träffade jag en bekant. Det var så trevligt att få prata med henne och höra hur läget var. Jag fick dessutom hjälpa henne i gymmet med träningen, vilket jag tycker är superkul! Att hjälpa människor med stort och smått är det jag lever för. Att få människor att må bra ger mig energi. Jag har mött många människor som har olika problem med hälsan. Då vill jag gärna dela med mig av den bästa hälsokosten som jag äter. Den är helt naturlig och kan hjälpa kroppen att få det den behöver för att kunna läka sig själv. Är det dessutom någon jag kan hjälpa igång med träningen eller hjälpa till att utveckla sin träning så gör jag mer än gärna det. Jag har hållit träningsgrupper som jag peppat igång med träning och att de fått en push till att fortstätta. Det är sååå kul!

Nu har lilla hjärtat redan somnat bredvid mig. Imorgon är en ny fantastisk dag! God natt.

Idag blev det frukost, städning av stugan och hemfärd. Det var jättehärligt väder och vi önskade såklart att vi kunde stanna kvar så länge som vi ville. När vi ska pensionera oss, så ska det bli så! Längtar redan!

På väg hem tvärsvängde vi förbi vår stuga där min mamma och pappa var för tillfället. Pensionärerna påtade på och hade det bra. Under färden hem kunde vi lyssna på en pod. Det är himla praktiskt att lyssna på en givande pod i bilen. Det var Sanna Ehdin som intervjuades i Sunshinepodden. Hon har en filosofi om att kroppen kan läka sig själv bara den får göra saker den mår bra av och äta rätt saker. Jag håller med fullt ut. Det är dags att jag hittar alla dessa små knep som passar för mig och min kropp. 

Det är redan många saker som jag tagit till mig i litteratur jag läst och poddar jag lyssnat på. Förr kunde jag vara hetare i temperamentet. Jag kunde bli riktigt arg och skrika åt barnen eller så. Nu har jag lugnat ner mig. Jag inser att skrikandet inte ger nåt bra alls. Jag ska givetvis markera för dem vad som inte är ok, men samtidigt bemöta dem med respekt och en fråga "vad tänkte du nu" eller "hur kommer det sig att det blev så här". Jag tycker att jag försökt lära barnen vissa saker i sin uppväxt. Det kan jag säga att det har jag inte alls... Barn gör som föräldrar gör. Alltså måste jag ju förändra mitt förhållningssätt och bemötande. Jag har just förändrat tillvaron lite för sonen som har sån dragningskraft till det som han sysslar med just för tillfället; ser tv, spelar spel, lattjar på mobilen. Jag har lovat att inte bli arg om han lovar att resonera och reflektera tillsammans med mig. Jag vill få honom att tänka. Att tänka före. Att tänka efter. Vi har många bråk och hårda ord i bagaget med oss. Det kommer att bli en resa denna höst. Jag ser fram emot att den kommer att bli bra. 

Det var faktiskt det jag läste, i boken Att välja glädje av Kaj Pollak, idag; att se en vision framför sig att allt kommer att bli bra. Gör en visualisering om saker som jag vet brukar vara svåra att bemästra. Tänk igenom varje steg. Le. Känn tacksamhet. Kroppen och hjärnan är ju fiffinurlig! Den kan ju liksom programmeras till det man vill om man vill. I den boken beskrivs hur jag ska tänka att varje person jag möter kan jag lära mig nåt av. Den person jag möter kanske bär på en rädsla, så bemöt hen med kärlek och glädje för att hjälpa hen att komma över sin rädsla. Det jag tampas med är att inte brusa upp när mina närmaste säger något till mig som jag uppfattar är riktat MOT mig. Jag ska inte ta det som att det är kritik. Jag ska ta det som en tanke/känsla från dem. Ta emot den. Känna på den och bolla tillbaka frågan "hur kommer det sig" eller "det var inte meningen att du skulle känna så". Det jag vet är att jag har det tungt inom mig och har haft det under flera år. Jag kämpar med allt som varit jobbigt dessa år. Jag försöker nu bearbeta mig själv så att jag kan läka både i sinnet och kroppen. 

Ikväll var jag på Friskis och körde mitt skivstångspass och jag ser fram emot veckan som kommer: då kör jag mitt pass både tisdag och torsdag eftersom jag vickar för två andra tjejer. Det blir ju perfekt för jag tänkte ju ändå träna dessa dagar. Träna regelbundet är ju devisen! ;) 

Nu ska jag stoppa träningskläderna i tvätten, läsa mer ur boken och sedan mysa med mitt hjärta. Älskar att sova med henne!! Fast det är lite svårare att komma nära varandra nu när hon köpt ett tyngdtäcke! ;) hihi - svårigheter är till för att övervinnas! Natti <3

Idag har varit en jobbardag med arbetslaget då vi pratat igenom verksamheten. Mycket bra och givande diskussioner. Jag antecknar medan alla andra fortsätter att surra. Sen läser jag upp det jag snott ihop. Inte alltid klockrent men jag fick en eloge av en kollega som sa att hon tyckte att jag gjorde det så himla bra. Alltid skönt att höra!
Vid lunchen blev det en rapp och mycket kort promenad för att få lite syre i skallen och blod i cirkulationen. Efter vi tjatat färdigt tog vi en kort men mycket lugn och trevlig promenad i närområdets marker för att leta förrätten: kantareller! Jag hittade den första kantarellen! Wohoo!!! Så var kantarellögonen installerade så då fann vi ett gäng.

Efter den långsamma, rogivande promenaden skulle några rensa svamp och några kunde ta en längre promenad in till Hemavan. Jag var en av dem. Jag valde det för att min mage var hård o spänd. Den behövde röra på sig för att komma igång. Det kändes mycket bättre efteråt. Väl i Hemavan gick vi på affär?n och skulle handla. De andra handlade godis medan jag sa till mig själv att jag gillar inte sånt - jag behöver inte det. Det gick ju råbra!!! Wow! Jag vann striden mot sötsakerna och sockersuget!!

Väl tillbaka gjorde vi middag och det räckte till en ordentlig förrättamacka med kantareller åt oss var.

Det blev en trerätters middag med en köttgryta som huvudrätt och fruktsallad m grädde som efterrätt. Mm så gott!!
Sen åkte såklart godisskålarna fram. Anneli hade redan förberett mig på att hon kommer att äta av godiset. Och det förstår jag ju. Hon har inte samma avståndsbehov som jag. Men hon åt bara tre godisar! Bravo!! Det var mycket bra gjort! Jag är så stolt över henne men faktiskt inte förvånad, för när hon bestämt sig för nåt då kör hon verkligen det! En styrka hon har!

Jag är så tacksam för den här dagen! Den har gett mig styrka i sinnet och kroppen känner sig glad också.
Dags att knoppa! Jag avslutar med några vackra bilder från dagen.