Idag har varit en sån där fullt-upp-dag igen. Först öppnade jag på jobbet. Det var supermysigt för jag fick förbereda överraskning med ballonger för Julia som fyller år idag. Slutade alltså tidigt och då for vi till kiropraktorn. Justerade och som nya bar det sedan iväg till körskolan. En sväng via Coop för att köpa bananer och en chokladbit för att klara eftermiddagen. Vi håller ju på ta BE-kort och har redan klarat teorin så vi skulle ta nån lektion innan uppkörningen. Det gick riktigt bra. Släp har vi ju kört förut. ;)
Efter det var det äntligen dags att åka hemåt. Via Ica. Väl hemma blev det kantarelltoast till middag. A&A var här också. Efter middagen kände jag att all min energi var slut. Det kändes inte alls bra. Jag lade mig en stund på sängen. Tårarna kom och jag somnade. En lite tupplur sedan for vi till garaget för att sätta plogpinnar nu när det inte var tjäle längre. Då kom det ännu mer tårar. I mörkret. Det är många saker som får mig till tårar. Jag orkar inte med det jobbiga längre. Anneli får tyvärr ta vid vissa delar för jag orkar helt enkelt inte. Skönt att jag har henne. Hon är stabil att luta mig mot.
Jag tänker rätt mycket när det är så här kämpigt. Jag vet ju att jag skulle kunna vända mina tankar. Jag borde i alla fall kunna det. Men det är så svårt. Jag hittar ingen glädje inom mig när allt bara sköljer över mig.
Vi träffade en kompis på affär?n som har haft det kämpigt med en grej i ett halvår. Nu var det strax i ordning igen så det kändes ju skönt för dem. Jag kunde inte undgå att tänka: vad skönt för henne att det bara var ett halvår. För oss har det gått två hemskt jobbiga år. Och vi ser inte slutet än. Det tär på mitt psyke och min hälsa.

Jag beundrar de positiva, obotliga optimisterna som jag vet finns. Jag skulle också vilja skaka av mig allt och bara rakryggad vandra genom allt. Men tyvärr kan jag inte det.
Nu har jag varit vaken alldeles för länge. Igen. Jag säger god natt 23:35 och väckaren står på 05:45...

När vi börjar lite senare brukar jag försöka stiga upp en timme före vi ska åka så jag hinner äta frukost. Så blev det inte riktigt i morse. Vi låg och drog oss en stund så i slutändan blev jag lite irriterad på mig själv att jag inte hann ha den lugna sköna morgonen jag ville. Jag tände visserligen ljus osv till frukosten men ändå. Det är svårt att komma in i bra morgonrutiner när jag börjar olika tider olika dagar. Imorgon tex börjar jag 06.00 Det är ju lite skillnad mot 08.30 som i morse.
Något som funkar bra nu är att jag tar mig min lunchpromenad och det känns bra. Jag har som mål att jag ska prioritera in promenader i princip varje dag. Det borde jag ju kunna. Bara en halvtimmes. Och ibland lite längre för att riktigt få cirkulation i kroppen. Men det är svårt att prioritera in det ändå...

Mitt andra mål är att gå på Yoga men det har inte klaffat en enda gång denna höst än. Hmm... vet inte hur jag ska lyckas med det.
Det tredje målet är att jag ska beställa Purify kit och köra det i november. Så nu laddar jag inför det genom att äta mindre kolhydrater och mejeriprodukter. Jag kommer att lägga ut ett evenemang på fb ifall någon fler vill vara med på att få magen och kroppen i topptrim. Det kommer att bli så bra att göra en återställning av mikrobiomet. Fetma, diabetes, fibromyalgi, MS och många andra sjukdomar beror på att mikrobiomet inte är i topptrim direkt. Det är svårt med bara god kosthållning att hålla mikrobiomet i trim pga dagens utarmning av jordar och olika besprutnings- och bekämpningsmedel. Tur att Synergy har forskat fram dessa helt naturliga produkter så att alla som vill kan få en optimal hälsa!

Nu är det dags att sova! Natti natt

I dagsläget har jag bott med barnen var annan vecka i snart fem och ett halvt år. De var alltså bara 8 och 10 år när vi separerade. Jag tycker verkligen att de gjort det bra. De har tyckt att det bitvis har varit jobbigt men vi har pratat oss igenom dessa stunder. Min situation med barnen är lite annorlunda eftersom barnens pappa valt att varannan vecka bo på annan ort. Det betyder att de inte kan välja om de vill fara till pappan hux flux. När separationen var ett faktum och kommande månader, som var rätt jobbiga, gick så var vi rätt tydliga att barnen skulle bo hos oss varannan vecka för att vi ville båda ha dem hos oss. Vi ville inte att de skulle få välja att bara bo hos den ena för vi tyckte inte att det var bra varken för dem eller oss. Åren har gått och detta är fortfarande tydligt hos dem. Det är en tydlig uppdelning mellan veckorna. Jag kan tycka att det är lite jobbigt att ha så lite kontakt med barnen under pappaveckorna. Problemet är om jag kontaktar dem så kan de i princip tycka ?Vad vill du? Lägg dig inte i här o nu för nu är jag hos pappa.? Jag förstår att det är nog mest jag som tänker detta, och att barnen inte menar så illa alls. Men det känns ändå i hjärtat. Det är svårt att veta vad jag kan eller bör göra åt detta.

Idag har det varit en full jobbardag. Tidig morgon till sen kväll. Fantastisk dag ute i höstsolen. Kallt men vi ordnade brasa och fick god, varm mat utskjutsad av vår härliga Maria. Avslutade med en tretimmars arbetsplatsträff med mycket bra diskussioner. Vi kom hem och jag tände ljus och vi hade lite mys medan vi gick igenom posten.

Sedan en stund i massagestolen innan läggdags. Natti natt - imorgon är en ny fantastisk dag.

Det blev en Ikeaparkering i Gävle på fredag natt. Lördag var vi uppe före Ikea öppnat restaurangen så vi körde till Ikea Sundsvall och käkade lunch där strax efter elva istället.
Lite shopping till jobbet. Lite lådor och barnförkläden som kocken ville ha till när hon ska engagera barnen i köket. :) Kul idé av henne tycker jag!
Sedan drog vi vidare till Obbola där mina föräldrar bor. Riktigt skitväder att köra i hela resan. Vi kom fram lägligt till middag och firade nya plåtisen med bubblet vi fick av försäljaren. :)

Idag packade vi om i plåtisen så att vi kunde rymma barnen på väg hem. Kollade lite möjligheter om det gick att montera in fler USB-uttag mm. Väl i Skellefteå packade vi ut alltihop och tömde vattnet ur tankarna. Försökte göra det efter konstens alla regler så att det inte ska frysa sönder i vinter.

Sen blev det snabbmat hemma: rostade mackor med svampstuvning. I helgen har jag verkligen ätit mycket kolhydrater. Hela magen känns svullen och otrevlig. Känner mig liksom aldrig hungrig heller. Godis, glass, mackor, kebabrulle, tjockpannkaka m sylt, mm. Gott! Men jag känner att det blir till att försöka hålla nere det där ett tag igen. Då brukar magen räta till sig igen.

Snabbmat blev det för att jag skulle på skivstångspasset. Hojade iväg dit och höll passet för friska, starka, glada motionärer. Superkul! Nöjd cyklade jag hemåt.

Jag kom att tänka på en sak idag. I helgen pratade vi om Maria på vårt jobb som är kocken i köket. Hon är ruggigt effektiv och har berättat hur hon planerar och gör en sak i taget så att hon inte stressar upp sig över saker runt omkring. Jag försöker också anamma det. Att göra en sak i taget och inte vara så splittrad. Egentligen är jag rätt bra på det. Anneli brukar säga att jag är så insnöad på en sak att jag märker ju inte ens om hon går förbi naken. Jo så kan det ju vara. Hihi... Håller jag på med nåt så kan jag vara väldigt avskärmad från övrigt. Fast ändå är det så att ofta känner jag mig så splittrad för jag gör 1000 saker samtidigt och lyssnar på vad andra säger och försöker hjälpa till där mm mm. Som ikväll när jag tvättat, klippt mig, duschat, fikat m barnen, hängt tvätt och förberett morgondagen samt borstat tänderna och visat barnen korten från Photomic. Jag har inte känt mig stressad men ändå på nåt sätt... jag vet inte vad det är. Anneli ligger då redan i sängen och läser. Medans jag springer omkring o gör allt detta. Och när jag kommer i säng undrar hon varför jag inte kom och lade mig. Vad har jag gjort egentligen??? Tja, vad har jag gjort? När jag kom i säng ville jag i alla fall kramas o gosa lite. Hmm... Nä då var hon upptagen med en bok. Konstigt vad osynkade man kan vara. ;) Hihi... alltid är det nåt, som jag brukar säga. Hihi...

Nu kom just sonen in och började prata om gymnasievalet. Puh! Det kommer säkert att bli bra. Men ändå har jag lite andan i halsen över att han vill helst läsa på annan ort. Åre!!! Vad kan man säga? Det är långt?!! Ja det är det. Kanske det ändå är bra för honom att fara o bo borta o ta eget ansvar. Det är ju bara det att jag har ju redan släppt honom varannan vecka. Jag vill inte vara ifrån honom helt. <3 Lillpajken! 180 lång vid det här laget och skostorlek 44!!!!!! Puh, kan man säga... Det blir nog nån rätsida på det där också ska vi se!

Nu är det dags att sova. Natti! Imorgon börjar en ny fantastisk dag och vecka! Bäst att göra nåt bra av den.

Ha! Vilken dag!! Klev glatt upp före sju i morse. Vi packade väskorna, åt frukost och gjorde oss klara för avfärd. Jocke kom och hämtade oss och skjutsade oss ut till flyget. Landade på Arlanda i tid och blev upphämtade av säljaren av plåtisen. Vi fick till och med kramar när han såg oss. Undra om han kramat oss om vi varit män tänker jag?!
Vi fick åka hans husbil till företaget. Det är en liknande plåtis som vi köpt men ändå inte lika. Vi kom dit precis när mekanikerna gått på lunch så säljaren for och handlade lunch åt oss också! Skönt! Då fick vi nåt i magen. Över lunchpratet hann vi avhandla både segling, barn och företagande, men även tillbehör till plåtisen. Vi bestämde oss för att köpa till ett förtält istället för markisen. Det blir spännande att testa! :) Sen fick vi visning av bilen. Kolla in skönheten!

Det var väldigt roligt att gå igenom bilen tillsammans med dem. Jag kan säga dem - för typ alla säljare och flera mekaniker var involverade i vår visning och försäljningen av bilen. Hihi... :) Under visningen kan jag säga att både vi och de fick lära oss en del saker. De trodde inte att framstolarna kunde snurras, men det visste vi ju att de kunde. Det hade vi ju Youtubat!! Haha... :)

När vi sen satt i fåtöljerna och hade gjort köpet klart men väntade på några smågrejer avslöjar säljaren att vanligtvis jobbar han bara lördagar nu för tiden. Dessutom brukar en försäljning/hämtning av bilen ta en timme, men vi hade varit där i tre timmar vid det laget! Hihi... De besvärliga brudarna från Skellefteå! Hihi...

Vi skojade och sa att nu när vi varit där så länge och de körde värsta partymusiken i butiken kände vi att det snart var dags för After Work! Då kom chefen in och sa; jo men ta fram för After Worken nu! Så säljaren gick och hämtade en flaska bubbel till oss!!! Wow, en present! Det känns som att alla inte får en sån. Vi kände oss väldigt speciella i alla fall. :)

Nu sitter vi i plåtisen på väg norrut. Vi fick in sommardäcken och packningen, men nu är det fullt! Hihi... Den här husbilen (som kallas plåtis eftersom den är gjord på en Ford Transit van) är mycket mindre än förra husbilen vi hade som hade sju platser och bäddar. Nu blir det mera cosy...
Landar nog på en Ikeaparkering i natt. Det är ju alltid tryggt!! :)

Jag måste få skryta lite över vår markstenskille som hjälpt oss att få till en trappa framför vår ytterdörr. Vi har ju varit utan trappa sedan hallen byggdes till och gjordes klar för ett år sedan. Det har varit ett hopp på 35 cm så vi har verkligen varnat människor för att inte bryta benen när de ska gå ut igen. Man vill inte att de ska glömma bort sig och ramla ut genom dörren. ;)
Så nu har markstenskillen tillsammans med snickaren gjort vår trapp. Två fina trappsteg och i linje med de markstenar som lagts på framsidan. Se här så fint! :)

I morse hade vintern kommit. Det snöade stora lappvantar och låg kvar på backen så det blev vitt och fint. Kändes bra med vinterdäcken då!

Ikväll har jag ruggigt ont i hela baksidan igen. Det började redan när jag var kvar på jobbet. Försökte dricka ordentligt men jag tror inte att jag är i kapp ändå. Bäst att sova nu så jag orkar upp imorgon. Ikväll har vi laddat väskorna för att flyga ner imorgon o hämta plåtisen.
Natti natt!

När jag nu kämpat och bytt däck på tisdagkvällen så tänkte jag ju att det får nu komma halka. Nu är jag redo! Men så på onsdag morgon när jag åkte tidigt till jobbet för att öppna så mötte jag saltbilen efter 95:an. :( Det är så klart att de börjat salta redan. Det är ju första halkan som är värst.

Nu på morgonen har det däremot kommit lite snö som ligger kvar på marken. Så nu känns det bra med vinterdäck. :)

Idag får vi vara ute och leka i snön med andra ord. Det blir ju trevligt!
I afton blir det att packa för att hämta vår nya plåtis imorgon. Det känns spännande. :)
Så tjing tjing - ha en bra dag!

Igår var en full dag kan man säga. Full dag på jobbet. Körningen både dit och hem var lite spännande m sommardäck så vi bestämde att lägga på vinterdäcken nu.

Så efter middagen for Anneli på föräldramöte och jag och William iväg för att hjälpas åt med däcken. Däcken på vår fina Fiat 500X gick jättesmidigt att byta. William lossade däcken på släpen och vi hissade upp den. Sommardäcket trixade vi lös men så skulle vinterdäcket på. Problemet är bara att hjulhuset är så snävt gjort så att man får inte dit eller därifrån däcket så lätt. Vi snirklade och trixade och sparkade och bände och tillslut fick vi dit däcket. Puh! Så var det dags för nästa sida. Sommardäcket trixades loss ganska lätt. Men så skulle vinterdäcket på. Då upptäcker jag att det är rotationsriktning på däcken. Och nu har vi givetvis satt dit fel däck på andra sidan! Jaha, lägg vinterdäcket åt sidan och sätt tillbaka sommardäcket igen. Jag börjar bli skickligare och skickligare på att lirka dit däcken. ;) Över på andra sidan. Hissa. Lossa. Och bända. Men vinterdäcket vill inte lossna. William försöker, jag försöker igen, William igen. Till slut måste William ge upp och fara på träningen. Jag får fortsätta kämpa själv.

Tålamodet hade återkommit så jag slet och drog och till slut lossnade däcket så häftigt att jag ramlade bakåt. Så skulle det andra vinterdäcket på istället. Jag hade fått in mer och mer av tekniken så jag visste ju var och hur jag skulle trixa in det. Jag ... och ... och så satt det plötsligt på! Så över till andra sidan och lossa sommardäcket för andra gången. Nu kunde jag lätt få lös det och fortsatte med att få dit vinterdäcket. Bara lite trix från rätt håll så kom det plötsligt dit av bara farten!! Hihi... Puh!
Packade ihop och ringde Anneli som kommit hem igen. Så for vi och pumpade däcken på macken. Skönt att ha det gjort! Hem och duscha varmt så vi kunde krypa till kojs.
Vår markstenskille kom förbi strax efter 22 och vi skulle bestämma hur bron skulle bli bra. Han är fantastiskt ödmjuk och hjälpsam Linus. Sen kunde vi sova. :)

Nu på morgonen var det jag som öppnade på förskolan så jag var uppe tidigt och det blev bara knappt sex timmars sömn. Tände ljus, kokade kaffe och min frögröt på morgonen medan jag väntade in barnen. Nu kommer de så nu måste jag avsluta.

Ha en fantastisk dag och fyll den med allt du känner för! Lev idag! <3