Jag har tänkt och lyssnat mycket på tonläget jag har. Jag vet att det krasst är så att jag har ett hårt tonläge och särskilt mot mina närstående. Jag vill inte låta hård. Jag vill vara snäll och låta snäll. När jag låter snäll tycker jag ibland att jag låter tillgjord. Det blir liksom inte genuint. Jag vet att det betyder mycket hur man låter mot andra för hur de kan tolka en. Mina barn till exempel låter precis som mig ibland. Eller ganska ofta hos tonårsdottern. Det är svårt att försöka lära henne att låta bättre när jag inte alltid heller gör det själv.
Inom familjen känner vi varann så bra så ett hårt tonläge kan såra en. Det är också svårt att säga till sina närmaste hur man uppfattar dem utan att såra dem tillbaka. Till sina egna barn kan det vara lättare för det är liksom dem man ska uppfostra. Men till sin respektive eller hennes barn är det svårt att få fram det på rätt sätt.
Min mamma sa till mig idag att jag lät hård mot William. Det skar mig direkt i hjärtat. Inte vill jag låta hård, men jag vill att han ska förstå att jag menade det jag sa och det gick inte att diskutera. Det är en hårfin gräns för hur man ska få fram budskapet utan att låta sträng. Jag jobbar som sagt mycket med mig själv men det är svårt att hinna tänka efter innan jag säger nåt. Det blir oftast i efterhand och då är det liksom för sent. Eller jag har lärt mig att det är aldrig för sent egentligen; för man kan alltid komma och säga ?förlåt jag menade inte att låta så arg?. Då känns det bättre. Men det kan inte göras ogjort.
Jag älskar ju mina nära! Det är det viktigaste att de förstår det. Jag får bara visa det så ofta jag kan. <3

Idag har varit en långsam dag. Tog en långsam cykeltur in på stan med barnen och köpte nå kläder de behövde. Känner att orken är på väg tillbaka men inte riktigt här än. Nu ska det bli tacomiddag!
Ha en skön kväll!