Har du inte läst mitt inlägg som jag lade in nyss så bör du göra det för att förstå sammanhanget! :) :)

Nyss hade jag VM i självömkan och ifrågasättande. Sedan tog jag tag i mig själv. Körde 5 min träning efter kladdkakan och soffmyset. Plus 10 min stretch och avslappning med soft julmusik.
Avslutande med en skön dusch och kom på lösningen!! Haha... Jag är ju allergisk mot socker!! Det är ju den enkla lösningen. Alla accepterar ju en allergi! Jag har en kollega som är allergisk mot fisk och en som är allergisk mot grönsaker! :) Så jag kan väl helt enkelt vara allergisk mot socker?! Då har jag lättare att motivera det hela och jag kan känna att andra lättare kan acceptera det. :) hihi...

Nu kan jag sova gott! Med lite humor kommer man långt. Jag mår redan bättre. Imorgon är en ny dag och jag kommer att övervinna alla mina hjärnspöken! Whoa!!! Pow pow!! Katjing! Nu bli?re bättre! :) Natti!

Bilden är från boken Food Pharmacy - en MYCKET bra bok som inspirerar mig. Jag har just läst ut den och tänker nu börja om igen!! :)

Jag sov väldigt gott i natt. Dagen har varit intensiv på jobbet. Hann ta en lunchpromenad med frugan vilket var avslappnande och trevligt.

Det ligger nåt och gnager i mig. Det handlar om maten. Vad jag äter. Vad jag stoppar i mig. Hur jag känner för mat. Det är jobbigt. Jag mår inte bra över det.
Varje dag tänker jag att NU ska jag kunna hålla mig till bra mat. Äta allt det nyttiga och känna mig nöjd med det. Men varje dag faller jag i sockerfällan. Det är så lätt att äta allt som ligger framme. Det barnen bakar. Gott bröd och kakor på jobbet. Inombords mår jag illa när jag äter det. Jag njuter för stunden och tänker att det gör ju inget. Det kommer ju en ny dag imorgon med nya chanser. Men varje dag kämpar jag. Jag vill inte heller tjata om att jag inte vill äta det och det. Jag vill inte sticka ut. Jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte vara annorlunda inför barnen längre. Jag tänker att det ska funka att jag äter mycket grönsaker och ändå deras kladdkakor de bakat, men det funkar inte. Mitt sockersug är så enormt. Hela min kropp ger vika för allt jag kan tänka mig att äta. Hela jag fokuserar endast på mat. Jag blir inte mätt. Jag blir inte nöjd. Det jobbiga är att jag nyss var sjuk och då kunde jag hålla mig ifrån all mat. Jag var inte sugen på nåt och när jag åt så var det inte skräp utan bra mat. Varför kan jag inte fortsätta på det spåret?

Snart ska jag avstå kolhydrater helt (typ) och köra mitt Purify kit. Det är dags att ta tag i mina planer. Det är som att jag inte vill basunera ut dem. Som att jag inte orkar eller vågar stå för mina planer och det jag vill.
Jag vet att när jag äter mycket kolhydrater så mår min kropp sämre. Jag känner mig svullen om hela kroppen. Jag känner ju, och har känt en längre tid, att jag har för mycket slagg i kroppen. Jag får väldigt lätt mjölksyra och skulle behöva skölja ut det ur kroppen. Men jag tar inte tag i att fixa det. Jag tar inte tag i långpromenaderna. Jag tar inte tag i maten. Jag tar inte ens tag i att göra 5 min styrka varje dag trots att jag planerat in det i min kalender. Varför?

Jag skulle vilja planera mat. Planera in att baka och laga bra mat. Göra sockerfria kakor och energibarer. Göra fröflingor och fröknäcke. Varför blir det inte av?

Det här blogginlägget avväger jag om jag ska lägga in eller inte. Det är avslöjande. Jag blottar mig. Jag behöver kanske blotta mig. Jag vill visa på att jag inte är perfekt. Jag vill säga att jag har saker jag stångas med också.