Vaknade före klockan igår morse, drog mig lite och steg upp halv sex. Skulle öppna på förskolan. Körde försiktigt till jobbet i morgonfrosten med sommardäcken. Skönt att det var torrt på vägen. Jag tände lampor och ett ljus som jag ställde i köket när jag skulle koka morgonens kaffe. Det är underbart med tända ljus! <3

De två första barnen kom halv sju. Sedan rullade morgonen och frukosten på och vi klädde oss för att gå ut på fm. Vår grupp gick på skogspromenad och njöt av de vackra färgerna, fåren och ett omkullfallet träd. Vi lekte att vi byggde på kojan i skogen och körde bussen till skolan.

Fm flöt på och vi åt en god lasagnelunch. Två barn fick somna i vagnen ute och jag tog min lunchpromenad. Underbara, härliga, vackra färger att njuta av i höstsolen!

När vi var på föreläsningen i måndags så fick vi höra ett exempel hur två olika pedagoger genomfört och upplevt en utflykt till museet. Det var slående hur olika man kan genomföra saker. Ettan var inte alls entusiastisk och gjorde mesta möjliga bara för att klara av utflykten och dagen. Tvåan däremot förberedde både sig själv och barnen inför utflykten väl. Hen fångade upp barnens intresse och gjorde denna utflykt för och med barnen så att den fylldes med innehåll för allas skull.

Det är ju så olika hur man kan börja en dag, hur olika förutsättningar omgivningen och man själv kan ge sig. Idag var en sån där härlig morgon. Vi hade tid att äta frukost hemma. Jag tinade blåbär till kvarg och mina egna frögranola. Anneli tog fil istället för kvargen. Jag tände ljus, gjorde en latte och vi hade en riktig mysfrukost.

Jag har försökt hålla mig borta från godsaker och så men igår hade vår kock bakat bullar. Mmm... det luktar ju så gott! Jag var bara tvungen att smaka en varm bulle med mjölk!

Det är ju så: man ska välja när man ska äta saker och när man inte ska det. Och idag är jag stolt över att jag höll mig till de nyttiga valen. Jag tror att imorgon kommer jag att äta nåt gott och kanske sockrigt igen. Men huvudsaken att det inte är varje dag. Jag ska fortsätta att hålla kosten bra. Kroppen min mår ju rätt bra nu. Bara lite förkylning som inte försvunnit riktigt. Det verkar vara en seg rackare. Tredje veckan nu.

Puss på er! Nu är det natten <3

Snuvig. Vaknade men skulle velat ligga kvar hela dagen. Tände ljus till frukosten och försökte mysa lite. Förberedde nya portioner med frögröt.

På väg till jobbet ringde jag ett jobbigt samtal. Men det måste göras. Om än samtalet var trevligt och tonen god så gick luften ur efteråt. Tårarna kom. Anneli peppade och stöttade mig.

Efter lunch ringde min mobil. Då kom ett annat jobbigt samtal. Jag orkade inte hålla god ton. Lät nog lite kort och tvär. Hen jag pratade med skyllde problemet på oss ändå. Fast hen ska åtgärda det så är det vårt fel att hela projektet blivit sådär. Det kan jag bara inte hålla med om. Om jag ber en äppelplockare att plocka ner mina äpplen så förväntar jag mig att denne gör sitt bästa. Hen är ju expert på äppelplockning vilket borde synas på resultatet. Inte förväntar jag mig att hen skramlar ner alla äpplen så de dimper i backen och blir bruna, och sedan krattar ihop dem så de går sönder?! Äppelplockaren bör väl ha lite stolthet i sitt arbete och verkligen göra sitt bästa så att jag blir nöjd med jobbet jag har lejt hen för? Och kunna erkänna om det blev fel och göra om och göra rätt?!

Nästa jobbiga samtal kom på em. Det handlade om ett jobb som var utfört av en expert och nu skulle några andra ta över och se på expertexemplaret för att sedan göra lika. Det är bara det att de som ska härma experten har försökt att göra jobbet i två års tid utan att komma i mål. Det har hela tiden varit blivit nåt följdfel. Hur kan man, som sagt, jobba med nåt och lämna det halvdant? Det är för mig oförklarligt.

Efter jobbet var det äntligen dags för lite egentid. Vi for på bindvävsmassage igen. Denna gång körde hon både bindvävsmassage och koppning. Usch så ont det gjorde! Koppning var ingen skönhetskur! Hua!

Jag tror att det blir en lugn kväll ikväll. Vi ska se till att äta nåt gott och mysa tillsammans. Tända lite ljus och så. Ni vet - ljus kan förgylla de värsta stunderna.
Kram på er!

Idag kan jag verkligen säga att jag njöööt på jobbet! Var ute från 06:45 med barnen. Frukost i grillstugan tillsammans med en mysig och värmande brasa. Cyklade iväg till gruvan där vi lekte i skogen, åt god mat som vår kock Maria kom med, gick en härlig skogspromenad på Trollstigen osv osv. Bara sååå underbart att få vara i en härlig skog och det var en sådan lisa för själen.

På em for vi och skrev BE-provet igen. Denna gång klarade jag det men inte Anneli. Nu ska vi plugga en vecka till tillsammans så klarar hon det också.

Vi hade kvällsföreläsning med jobbet idag. Om undervisning i förskolan. Superbra föreläsning av Lotta! Belyser verkligen hur viktigt det är med närvaro och dialog med barnen. De här viktiga varför-, hur-, vad- frågorna vi kan ställa till barnen för att få dem att reflektera själva och lära sig.

Njut nu av mina fina bilder från skogen. Blunda, andas och känn in lugnet så kommer du att sova gott. Det ska jag också göra. Natti natt! :)

Det finns många tillfällen när det är svårt att förstå andra människor eller få dem att förstå/uppfatta mig på rätt sätt. Det krävs mer än bara ord. Det behövs en dialog, ett utbyte av blickar, kroppshållning och en ödmjukhet och respekt för att ha ett öppet sinne till den andra.
När man blir missförstådd eller att man missförstår den andra så krävs det en ännu större respekt och ödmjukhet för att kunna jämka och nå fram till varandra igen.

Jag har just läst klart en bok ?Att välja glädje? av Kay Pollak. Där fanns det mycket matnyttigt. Tex hade han ett exempel där han grälat med sin fru och sedan stormat ut och iväg. Han var mycket upprörd men fann sig och stannade på en parkering för att reda ut sig själv. Han gick igenom hela situationen med frun igen och gjorde om och gjorde rätt i alla situationer istället. Han ändrade sitt tonfall, sade snälla saker tillbaka och bad om förlåtelse samt ändrade utfallet av diskussionen; De pussades och han kunde lämna hemmet utan hårda ord o smäll i dörrar.
Visst har jag läst boken men jag känner att jag skulle kunna börja om direkt igen med den. Det finns så mycket jag kan lära. Att jag själv kan välja mina tankar och mina känslor. Att jag kan välja kärlek. Att möta människor med kärlek. För ingen vill väl illa egentligen? Inte jag heller. Fast jag vet att mitt tonfall, mina gärningar ibland kan uppfattas tvära och sura. Jag menar det inte. Får jag bara chansen att rätta till det så vill jag det.

Tyvärr är det främst mot de närmaste som jag kan ha mina hårdaste ord och suraste utfall. Det gäller nog alla människor. Det är inte rätt mot dem. De älskar ju mig. Och jag älskar dem.
De senaste fem åren har jag jobbat otroligt mycket med mig själv. Jag har aldrig funderar så här mycket på mitt sätt och personlighet förr i mitt liv. Jag har belyst och reflekterat, många gånger tillsammans med Anneli, över hur jag är och vad jag vill. Min 15-åring William blir bara arg när jag försöker reflektera tillsammans med honom och försöka lära honom att tänka om. Han kan ju allt själv. Ojojoj! Det är inte så lätt att vara mamma och tro att man kan allt. ;) Nä jag kan inte allt. Jag har bara lärt mig att jag har mer att lära. <3

Dags att sova! Natti natt :-*

Natten blev inte ostörd på förskolans övernattning, men den var ändå fantastisk på många sätt. Vi sov tillräckligt och barnen sov mycket! De vaknade strax före sju vilket var mer än förväntat. :) Frukost och sen drog jag iväg på skivstångspass. Vi rullar ju att leda på lördagarna så idag var det min tur. Jag kände att jag hade bra med kraft idag faktiskt. Tog ändå ganska lite vikt bara för att fokusera mer på tekniken och ledarskapet. Tänkte att jag skulle köra mer vikt imorgon men vi får väl se om det för nu känner jag av halsen igen... :(

Efter pass var vi hemma och jobbade på huset. Det var härligt höstväder! Jag bakade en raw kladdkaka med cashewgrädde som blev riktigt god till em-fika!

Anneli var skeptisk men både hon o William sa att den var helt ok. Det var inget socker i dem men ändå tyckte de att den blev god. Framsteg! :)

Ikväll var vi bjudna till Annelis bror med familj för att fira äldsta dottern som fyllt år. Det var en trevlig middag med god mat och efterrätt. När vi cyklade hemåt (med lysen och hjälm såklart) var det lite kyligt men vi kröp upp i soffan och såg gårdagens Idol.

En fundering jag har ibland är hur man kan bli bemött fast utan känsla bakom. Det är påklistrat, känslofattigt och ogenuint. Förstår ni vad jag menar? När folk man möter bara pratar om sig själva eller om väder o vind. De frågar aldrig upp hur man egentligen mår eller har det. Konstigt vad ledsen man kan bli innerst inne av det.

Nu är det Natti go?vänner! Ses imorgon!

Idag blev det kökstjänst för mig igen. Det kändes bra! Jag hade en plan men den sprack ju direkt jag kom på jobbet för då kom också diskmaskinskillen. Så det blev till att ringa några samtal och konferera med honom. Det var rätt trevligt! Vi pratade både om stort och smått. Hur många barn vi hade. Hur vanligt det var med bonusmammor hit och dit osv. Jag nämnde att jag bor ju med Anneli nu så jag vet att barnen är ju otroligt duktiga på att anpassa sig att bo varannan vecka. Så då fick jag frågan hur jag kunde komma på att jag plötsligt var kär i en tjej? Hihi... Ja, det tog ju ett år för mig att förstå att jag var kär i henne och att hon inte bara var min bästa kompis. ?Jaha, men är du bisexuell då, eller vad det nu heter, eller hur funkar det där?? Hihi... Ja det kanske man kan säga att jag var men nu skulle jag säga att jag är lesbisk för jag har kommit på att jag gillar inte killar längre. Så det är väl upp till var och en hur man definierar sig tänker jag - om är trans eller bi eller vill vara en hen... Ja, jag vet inte, det är väl upp till var och en.
Hihi... ja det var en mycket intressant och rolig pratstund. :)
När diskmaskinskillen farit var det bara full fart med lunchen. Det blev kyckling, ris, potatismos, dragonsås och apelsin- och morotssallad. Supergott om jag får säga det själv! ;) Hihi... ja, barnen tyckte det också.

Dagen flöt på. Fick vara med barnen på em efter disktjänstgöringen var över. På kvällen hade vi bokat för övernattning och det blev superspännande! Vi hade nio barn som övernattade varav bara två hade gjort det här tidigare. Allt gick bra med middag, filmmys och sänggång. Vi satte projektorn mot taket när barnen skulle sova och visade akvarium med relaxmusik. Det blev bra. Alla somnade inom en halvtimme! :)
Nu sover de små trollen så nu ska vi också natta! God natt!

Igår var en fantastisk dag på många sätt. Jag fick vara i köket för Maria var sjuk. Det gick ju bra såklart. Stressade inte. Tog allt i sinom tid. Tänkte skala potatis till potatismoset jag skulle göra till lunchen. Ställer glatt fram den nya potatisskalarmaskinen och fyller och slår på. Knappen lyser men inget händer. Precis som med den förra maskinen. Men vi kan väl inte ha bränt motorn på den här redan?? Jag tänkte att nu går det troll i när jag ska skala potatisar. Kollade lite mer men kunde inte förstå vad som var fel. Började helt enkelt att skala för hand. Nu började det bli lite mer brådis för jag hade ju inte räknat in att behöva skala för hand! Titti kom in o kollade hon också men kunde inte fatta. Efter jag skalat hälften av potatisarna - började ju få ont i handen - så tog jag tag i maskinen igen. Jaha!!! Det visade sig att jag inte riktigt klickat fast bunken helt. Typiskt! Men nu blev det fart. Det blev potatismos, fiskpinnar och en nykomponerad vitlöksmajjo med crème fraische. Barnen slukade maten! :)

På em hann jag allt så bra inkl att skura i köket när jag upptäckte att diskmaskinen läckte! Ringde några samtal och hoppas att diskmaskinskillen kunde komma idag. Jag vet vad det är som gör att jag aldrig känner att jag hinner allt i lugn o ro i köket: det är alltid en massa andra saker jag ska ägna mig åt. Det kan vara en händelse med ett barn eller som sagt nåt materiellt som detta. Samtidigt är det ju kul att jag får vara med i alla delar på förskolan för det är det jag också gillar.
Nåja, jag skurade klart och såg fram emot att fara hem o vila kroppen och huvudet som hade fått som ett band tillsammans med en styv nacke. Nä då hade vi ju bokat bindvävsmassage. Ja det skulle ju bli bra faktiskt! Det var en tjej som jag aldrig gått till förut. Hon var proffsig så vi får väl se vad det ger. Jag ska dit två gånger till.
Kämpade hela kvällen med den styva kroppen, men i spabadet utförde jag andnings- och stretchpositioner för att kroppen skulle slappna av och det visade sig ge resultat. Jag lade mig kvart i nio och somnade gott.

Jag har egentligen fattat varför jag mår så här och varför kroppen säger ifrån. Redan när jag var 25 höll jag på att bränna ut mig. Jag jobbade häcken av mig på studentkåren då jag tagit ett sabbatsår i studierna. Den hösten dog min mormor och jag bodde 80 mil bort. Det var svårt att hantera sorgen på avstånd och bara komma upp till begravningen. Jag gillade verkligen det varierande jobbet på studentkåren och jag fick faktiskt gå på Nobelfesten det året!!

De senaste fem åren i mitt liv har inte varit enkla. Jag fann äkta kärlek i min Anneli för fem år sedan. När jag kunde erkänna för mig själv att jag älskade en kvinna så kändes allt helt rätt. Men samma månad som separation och byte av bostad blev det också högskoleingenjörsexamen och byte av jobb. Det är tufft att rycka upp allting och orka satsa 100% på det nya jobbet plus att få barnen att må bra i en ny liten lägenhet istället för barndomshemmet; en villa på landet.

När vi skulle flytta ihop renoverade vi hennes lgh vilket innebar en massa jobb för oss på kvällar och helger. Vi byggde köksskåp och hade stuvat ihop alla grejer i samma rum samtidigt som vi bodde i min lilla tvåa. Fem personer varannan vecka när barnen var hos oss!
I den här vevan beslutade vi oss också för att gå in i ett gemensamt projekt: starta ett bolag tillsammans. En Garageuthyrningsfirma. Det projektet tänkte vi skulle vara intensivt ett halvår eller så under byggperioden. Vi lejde för allt som skulle göras men var själva byggherrar så vi höll i trådarna. Det gick i stora delar bra men det är små saker som fortfarande inte är färdiga och som tär på mig och mitt psyke nåt enormt. Varje gång vi har upp det till diskussion är det som att dra täcket över huvudet.

När det nya livet var på rull flyttade jag & Anneli ihop och våra barn trängdes med oss i en liten fyra varannan vecka. Jag blev av med mitt ingenjörsjobb när kontoret lade ner och orkade då inte satsa på en ny arbetsgivare inom samma bransch. Det skulle ta för mycket av mina krafter kände jag. Jag blev bränd av dåligt avslut från företagets sida när de lade ner. Jag sökte en massa andra jobb och började vikariera på förskolan där Anneli jobbar. Till slut erbjöd hon mig fast jobb där och det har jag aldrig ångrat. Jag får ta dagen som den kommer och bara vara med barnen och njuta av trevliga stunder tillsammans med dem. Jag planerar in roliga aktiviteter med barnen och får se dem växa och utvecklas.

När vi bott tillsammans i Annelis lgh och gjort oss av med min tvåa dröjde det nåt år innan barnen började tycka att det var trångt. Vi började kolla på hus i november och i december skrev vi kontrakt och i januari fick vi tillgång till huset. Då började nästa projekt: helrenovera och bygga ut ett kedjehus från 60-talet. Vi rev och byggde invändigt ett halvår. Sen flyttade vi in. Byggde altanen över sommaren. Gifte oss där i augusti. Gjorde utbyggnaderna under hösten. Båda färdiga till januari. Under kommande sommar satte vi ny fasad. Och där är vi nu. Har inte fått upp alla foder och knutar än men huset är tätt och vi börjar kunna njuta lite av det.

Det är väl just det; jag börjar slappna av lite och då kommer sjukdomarna. Det är nog en utbrändhet som ligger o lurar i mig tror jag. Men jag blir liksom aldrig utbränd. Blir sjuk såhär men sen så återhämtar jag mig så pass att jag kan leva igen. Eller så känner jag mig så slut efter jobbet att jag bara går o lägger mig och gör så ett par dagar i rad och sen blir det bättre igen. Jag borde få ordning på kroppen om jag bara tar tag i att regelbundet ta långa promenader, gå i skogen, gå på yoga, styrketräna osv. Men nu blev det en förkylning emellan och annars är det alltid nåt annat som ska fixas; en middag eller nåt garagemail eller nåt annat... Jag tycker inte om uttrycket ?livet kom emellan? men det känns väldigt mycket så just nu. Jag hinner liksom inte styra.

Jag har tänkt mera på det där med kosten också. Det är bra att jag skär ner på att dricka mjölk och i övrigt är det rätt ok med min mejeriproduktkonsumption. Jag kan ha havredryck eller så till gröten och mandelmjölk i teet och bara dricka mjölk undantagsvis typ till bullar! :) Sen ska jag äta bröd fulla med frön och fibrer. Inte varje dag. Fortsätta med min antiinflammatoriska frögröt på morgnarna. Äta bra, hemlagad mat och inte en massa skräp (pommes o sånt). Fortsätta vara utan godis. Det är bra med en mörk chokladbit ibland och lite jordnötter. Godis generellt är bara en massa E-medel och glukossirap som inte är bra för kroppen, så det ska jag undvika. Jag kan hellre göra godis själv så jag vet vad som är i! Det är alltid gott!

Nä nu är det nog med analys och jämmer o elände. Jag tänker att imorgon är jag frisk och det finns alla möjligheter att det blir en superbra dag - precis som jag vill ha den!

Kärlek till er alla! <3